Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Heliga grundsatser»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»aflyssna» folkviljan dess orakelsvar. En statsmans uppgift
är att leda folkviljan in på sådana vägar, som han inser vara
till landets båtnad, att genom oafbruten omsorg bibringa folket
öfvertygelsen om nödvändigheten af att underkasta sig
uppoffringar för samhällets välfärd. I en af sina föga
djupsinniga politiska dialoger låter Hjalmar Söderberg sitt språkrör
fråga en lärd försvarsvän, om icke Gustaf Vasa var en stor
demagog; och då den tillfrågade naturligtvis icke kan förneka
detta elementära faktum, firar språkröret en stolt triumf.
Han kunde utan skada, liksom utan svårighet, ha tvungit sitt
vittne att medge alldeles detsamma beträffande Gustaf Adolf;
och den slutsats, som hvarje förnuftig människa rimligtvis
borde draga därur, är att sådana folkledare göres oss behof.
Vi behöfva män som utan tanke på eget anseende och egen
framgång sätta in sitt lif på att förmå folket — från
millionärerna till daglönarna — till hvad det bör göra men helst
vill slippa. Förre statsministern Karl Staaff kan icke vara i
okunnighet om detta. I sitt Karlskronatal, som mer än de
flesta är ett träd på godt och ondt, uttalade han fem ord,
som Svensk Tidskrift har låtit sätta såsom motto på den
upplaga af sin bok »Försvarsfrågan», hvilken utdelades till
bondetågets medlemmar: »Må ett sakligt upplysningsarbete fortgå».
Han insåg lika väl som någon annan nödvändigheten att
förmå folket till sådana uppoffringar för försvaret, som folket
af många skäl ej utan vidare var villigt att åtaga sig. Men
därmed liksom med hvarje steg till upplysning och
öfvertalning medgaf han, att folket sannerligen icke genom någon
öfvernaturlig gåfva har förmåga att under alla förhållanden
inse det rätta och handla därefter; han erkände, att starka
krafter ofta fordras för att förmå det därtill. Därmed är
alltså sagdt, att folkviljan i brist på osjälfvisk och stark
ledning kan föra ett land till undergång.
Är härmed en dom uttalad öfver folkets själfstyrelse? Nej
sannerligen icke. Men väl är domen uttalad öfver dem, som
vilja tillåta om icke rent af medverka till att »demokratiens
heliga grundsatser» leda till landets undergång. Är man en
varm försvarsvän, hvilket åtminstone vissa delar af
Karlskronatalet vilja göra troligt att dess författare är, och är man
samtidigt våldsam anhängare af folkets själfstyrelse — då
kan ingen plikt vara högre än den att med sina yttersta krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
