Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Militärjuridiska principer i det nya förslaget till revision af krigslagstiftningen. Af Nils Rosenblad - Bestraffningsrätten i disciplinmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att den föreslagna åtgärden skulle leda till lindrigare
bestraffningar är föga troligt, ehuru nog detta är en af orsakerna för
dess tillkomst. Allmänheten får sällan höra talas om den
militära rättskipningen annat än då en särskildt hård dom
föreligger. De otaliga fall åter, då regementschefens disciplinära
bestraffningsrätt användes, men då, rent juridiskt sedt, kanske
betydligt strängare straff borde ådömts, de omtalas aldrig, ty
där förekommer ingen klagan.
Öfver hufvud taget torde en alldeles felaktig föreställning om
strängheten af den militära rättsskipningen vara ytterst allmän,
hvarför protokollen från disciplinmålen skulle vara ett ganska
lärorikt studium för både jurister och lekmän. De
anmärkningar, som med något fog kunde göras mot dessa, skulle gå i
rakt motsatt riktning till hvad som allmänt antages. Ofta
förekommer det nämligen fall, då en viss paragraf med strängt
straff bort komma till användning, men då den militära
myndigheten tillämpar en annan, mera allmänt hållen paragraf,
(t. ex. 144 § om oförstånd i tjänsten) och därigenom kan sätta
straffet betydligt lägre. Detta innebär emellertid ingen fara vid
beifrandet af disciplinära förseelser, enär motsatt förhållande,
d. v. s. åläggandet af för strängt straff, ej kan äga rum,[1] och
emedan regementschefen ju själf har ansvaret för disciplinens
upprätthållande. Om han således anser sig kunna äfven genom
ett mildare straff upprätthålla denna, kan intet berättigadt
intresse sägas bli lidande.
Den föreslagna bestämmelsen innebär emellertid ej endast ett
steg bakåt i riktning mot mera byråkratiska former, utan den
är ett nytt uttryck för en tendens, som på flera ställen
framträder i det föreliggande förslaget, nämligen tvifvel på de
militära myndigheternas goda vilja och ifrågasättande af deras
kompetens. Enligt denna åsikt bör därför deras befogenhet
inskränkas i högsta möjliga grad, och det, som återstår, bör äfven
på det rent disciplinära och militära området sättas under civilt
förmynderskap.
För ett litet folk och ett fattigt folk äro sådana medel, som
kunna höja landets försvarskraft i kvalitativt hänseende och
utan kostnader, naturligtvis af den största betydelse. Ett sådant
medel är gifvetvis en krigslagstiftning, som tar hänsyn till
grundvillkoren för en verklig militär disciplin, och som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
