Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det nya äktenskapslagstiftningsförslaget ur kyrklig synpunkt. Af S. A. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makar af hvilken trosbekännelse som helst, som anlita hans
medling; ja han får genom den nya lagen utvidgad befogenhet
att förrätta kyrklig vigsel, till hvilken befogenhet jag senare
skall utförligare återkomma.
Jag kan för min del icke se, att den kyrkliga uppgiften i
evangelisk mening är på något sätt förkortad i det nya
lagstiftningsförslaget. Äktenskapet själft karaktäriseras gång efter
annan i detsamma som en ej endast rättslig utan ock sedlig
institution.
Däraf följer ingalunda, att allt i denna lagstiftning är en
nödvändig eller måhända ens en god och nyttig tillämpning af
själfva grundprincipen. Jag skall här tillåta mig att lägga
fingret vid ett par omständigheter, som just röra den sedliga
uppfattningen af äktenskapet.
I stora delar af vårt land råder den gamla germanska
uppfattningen, att äktenskapet är konstitueradt genom
kontrahenternas häfdande af hvarandra med giftomans medgifvande och
vetskap. Om denna form af äktenskap heter det i kyrkolagen,
att det är ett äktenskap, som med vigsel fullbordas skall. Denna
uppfattning af s. k. ofullkomnade äktenskap skall enligt den
nya lagstiftningen försvinna. Det blir sålunda ingen skillnad
mellan häfdande enligt denna urgamla sed, som i själfva verket
var ett verkligt äktenskap och som måste betraktas som en
sedlig förbindelse, och lagens tal om »lönskaläge», hvars
förkastlighet gällande lag också gifvit behörigt uttryck åt. För
den nya lagstiftningen äro följderna af båda slagen af häfdande
af samma valör; det kan endast blifva fråga om ekonomiska
uppgörelser mellan de »trolofvade», ifall det rättsligt giltiga
äktenskapet ej kommer till stånd; i visst fall inträder vid
häfdande under äktenskapslöfte äfven straff — fängelse eller böter.
Men principiellt blir det ingen skillnad i etiskt afseende.
Kyrkotagning af häfdad fästekvinna försvinner också, och ingen af
sin trolofvade öfvergifven häfdad kvinna kan längre tvinga sig
till en äkta hustrus ära och anseende. Följden af denna
åskådning blir den, att antingen alla förbindelser före äktenskapet
betraktas som rent osedliga eller ock sedligt berättigade eller
åtminstone föga klandervärda. I hvilketdera fallet som helst
skipas här icke den etiska rätt, som den gamla
kyrkolagstiftningen dock varit mäktig att uppbära, och som, om den
tillgodosåges i den nya lagstiftningen, kunde resultera i en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
