- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 /
127

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det nya äktenskapslagstiftningsförslaget ur kyrklig synpunkt. Af S. A. Fries

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke under edlig förpliktelse. Det sätt, på hvilket beredningen
resonerar om dessa båda förpliktelseformer, är karakteristiskt
för den nu rådande uppfattningen. Skälen att förorda
förpliktelse på heder och samvete i stället för ed hålla icke streck
inför en kristligt etisk granskning. Det ena är nämligen precis
af samma valör som det andra. Båda uttrycken innebära att
svära vid Gud, och båda edsätten draga med sig straff, om man
svär falskt. Ty om också med hederseden icke förstås något
annat än hvad Paulus yttrade i 1 Kor. 9:15: »Jag vore hellre
död än att någon skulle min berömmelse om intet göra», så är
försäkran på samvetet däremot en vädjan till Guds domsrätt i
samvetet och afser nedkallandet af beständiga samvetskval, om
man ej talar sanning. En försäkran på »heder och samvete»,
som ej innebär hvad nu är antydt, är ingen försäkran utan ett
löjligt och tomt prat, för hvilket åtminstone en kristen
människa icke har den ringaste respekt. För öfrigt afger en kristen
alltid sin försäkran inför Gud, d. v. s. hans ja är ett ja, och
hans nej ett nej. »Heder och samvete» eller »vid Gud och
hans heliga evangelium» äro blott högtidliga formuleringar af
samma redliga ja och redliga nej.

I många hänseenden har den nya lagstiftningen velat
underlätta för både allmänheten och prästerna, när det gäller en del
formaliteters iakttagande vid lysning, t. ex. afvittringsintygens
försvinnande; å andra sidan ökas besvären å ömse håll t. ex.
genom lysnings afkunnande på två ställen, om kontrahenterna ej
tillhöra samma församling. I det hela torde det dock blifva
enklare och förnuftigare i dessa stycken. Men lagberedningen
har i afvaktan på en bättre strafflag låtit en orättvisa kvarstå
för prästerna. Under det att civila vigselförrättare vid fels
begående straffas med fängelse eller böter — i praktiken
naturligtvis i de allra flesta fall med blott böter — skall prästen vid
motsvarande felsteg straffas med — afsättning! Visserligen har
detta ytterst sällan händt, hvarför också prästerskapet får det
vackra vitsordet af beredningen att det »på ett synnerligen
mönstergillt sätt fullgjort sina åligganden med afseende å
äktenskapslysningen» (s. 233 f.), men risken är ju alltför orättvis i jämförelse
med straffpåföljden för magistratspersoner. Det är uppenbart, att
kyrkomötet här bör påfordra ändring till rättelse af en
meningslöst hård och orättvist verkande bestraffningsgrad.
Lagberedningen själf erkänner på sätt och vis tillvaron af denna orättvisa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free