Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Dagens frågor
- Engelskt och svenskt kungadöme
- Bondetåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa ord nedskrefvos af den engelske författaren utan tanke på
svenska förhållanden, men endast någon vecka före konung Gustaf V:s
tal till Bondetåget den 6 februari 1914.
Bondetåget.
När tusentals andra demonstrationståg, protest- eller
hyllningsmöten, masspetitioner och hvad det må vara för
opinionsyttringar förbleknat och glömts, skall Bondetåget 1914 bevara en plats
i minnet. Att ord, som därunder yttrades, togos till intäkt för en
s. k. konstitutionell konflikt, är en särskild sak utan direkt
sammanhang med själfva företeelsen. Det är som meningsyttring i och för
sig, oberoende af alla försök att i bestämda afsikter smida vapen, som
Bondetåget förtjänar beaktande.
Den större eller mindre opinionsapparat, som demokratien nu för
tiden så flitigt brukar och missbrukar, har som regel alltid samma
syfte: att yrka några förmåner, begära nya rättigheter, fordra
afskaffandet af hindersamma inskränkningar eller protestera mot bördor.
Variationerna i reellt innehåll och motivering liksom i själfva
framställningsformen göra i längden ingen stor skillnad, och inte heller
blir man mer än i allra första hugget imponerad af apparatens
omfattning. I längden visar det sig vara en öfvervägande teknisk affär,
om en sådan yttring samlar hundra, tusen, femtitusen eller
hundratusen namn, det ena kan rätt nu vara ungefär lika möjligt som det
andra, ifall blott maskineriet är i ordning och har tid att verka.
Ty hufvudförutsättningen är, att man begär förmåner, hvartill i alla
tider människorna varit lika villiga. Men huru ofta har man sett
något större antal marschera upp och yrka ökade bördor för sig
och de sina? Folk behöfver inte vara så förfärligt egoistiska för att
ej vara hågade för den sortens yrkanden, man vet ju, att pålägg
pläga komma vår bön förutan, och då kan det vara klokast att visa
litet trumpen uppsyn, så att man inte får för mycket. Hur utnött
och kraftlöst än förmånsopinerandet blir, skall petitionerandet om
ökade bördor alltid vara lika sällsynt samt följaktligen, där det
vinner större anslutning, lika effektivt.
Det är som opinionsyttring af detta sista slag Bondetåget har sin
största märklighet. Dessutom kom den från just den klass i vårt land,
som minst af alla är psykologiskt preparerad för det slaget af
manifestationer. Det borde i och för sig icke ha varit lika öfverraskande,
om den entusiasm, som modern arbetarrörelse utan all fråga visat
sig kunna inpränta hos sina massor, mobiliserade dessa för något
offervillighetens uttryck. Men speciellt bondeklassen är kännetecknad
genom sin förbehållsamma betänksamhet, sin lust att gå hvar och en
för sig, sin ohåg att vare sig ensamma eller i massor gifva uttryck
åt något slags lifligare känslor. Att de hindren veko, och att denna
reserverade klass ryckte fram så manstark ur sin tillbakadragenhet
till en i och för sig rätt besvärlig meningsgärd, var öfverraskande.
Rent af enastående är, att opinionen gällde ökning af de bördor,
mot hvilka bönderna städse betraktats som alldeles särskildt fientliga.
I den långa rad af opinionsuttryck, hvarmed vi under dessa sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0154.html
