Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - D. N., en axplockning från dess egen mark. Af Herman Brulin - D. N. och dess regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 HERMAN BRULIN
skrapa, som tidningen på den tiden genom Handelstidningens
förmedling fick uppbära från högre ort, och slutligen dess
redaktörs bortstötande från posten som vice ordförande i Frisinnade
landsföreningens verkställande utskott vittnade emellertid om
rämnans tillvaro i ökad utsträckning. Och då statsministern på
sommaren 1913 plötsligen offentligt bekände sin förbudstro,
nekade sig D. N. föga i fråga om giftigheter mot den nye »Marcus
Curtius».
Då Handelstidningen sedan i sept. innehöll en artikel, där
man spårade insinuationen, att bakom D. N:s kritik af
ministären låge personlig afvoghet, kanske rent af svikna förhoppningar
från regeringsbildandets tid 1911, blef den icke heller svaret
skyldig. Under obarmhärtigt afhånande af »regeringsorganet»,
»innehafvaren af titulärtiteln för ögonblicket», yttrade D. N.
(ll/9) till svar på G. H. T:s suckar öfver sin ställnings
besvärligheter ett och annat, som verkade rätt personligt kändt:
Denna tidning har också en lång tid bortåt fått bära etiketterna
’partiets hufvudorgan’ och ’regeringsorgan’. De beteckna verkligen
en Nessusskjorta, som det är mycket svårt att få aflägsnad från
kroppen. Det går icke utan sveda.
Och att elakheterna ej voro ämnade blott åt den ministeriella
gunstens föremål i Göteborg, det framgick af att D. N. rent af
ville uppställa som diskussionsämne den frågan: »Hvarför har
den nuvarande ministären så svårt att fmna ett regeringsorgan,
som trifs med ställningen?» För egen del hänvisade den såsom
en förklaringsgrund på »tidens obekvämhet för det lärjungaskap,
som ställer kraf på att icke se men dock tro», och den
förklarade, att åtminstone den frisinnade pressen i vårt land hunnit
tillräckligt långt i »emancipation och sekularisering» för att icke
»lockas af ställningen som en ancilla fidei åt partipolitiken, icke
en gång åt regeringspolitiken».
Man kunde icke heller misstaga sig, hvart dess principiellt
formulerade betraktelser i artikeln & Ministerstyrelse» (5/o) syftade
— märk väl skrifna helt kort efter det att krigsministern David
Bergström med sitt beryktade Linköpingstal upplöst i intet den
spända väntan på ledningens besked i försvarsfrågan:
Det blir något famlande öfver det hela, när de
regeringsmedlemmar, som upprätthålla kontakten med medborgarna i landet, icke lia
mål i munnen och icke våga yttra sig om stort eller smått, därför
att chefen förbehåller sig all beslutanderätt och imiterar forntidens
Vala, som visste allting, men meddelade det åt ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
