Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - D. N., en axplockning från dess egen mark. Af Herman Brulin - D. N. och försvaret: före Karlskrona-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt och riktigt att föreslå, rätt också att hålla folkrepresentationen
skyldig och villig att bifalla.
Man begrunde den utsökta sammanställningen i sista raden:
»skyldig och villig!» Det var efter detta, som de stolta orden
följde:
Hvad som än kommer »därefter» — medvetandet att ha gjort sin
plikt mot landet, försvaret och sig själf skall ingen ta ifrån
vänstergenombrottets regering.
Sällan har från Social-Demokraten utgått ett sannare ord, än
då den mot D. N. utslungade sitt: Rotationspress!
Balanseringsakrobatiken fortsattes vecka efter vecka. En
kraftig gest med foten åt höger då och då, och vänstra handen i
ständig rörelse, än hotande, än varnande, än vänligt vinkande.
En samling af de 9 inom den liberala beredningsmajoriteten
var tydligen hufvudmålet, och man kan kanske våga den
litteraturhistoriska hypotesen, att i D. N:s växlande positioner kan
skönjas en dunkel afskuggning af de former, i hvilka denna
samling höll på att utgestalta sig.
Åter några spridda citat. Det hette (26/11):
Det lyckas absolut icke att finna någon frisinnad samlingslinje med
den slagruta, som böjer sig till marken för hvar förmodan om hvad
valmansmajoriteten hälst önskar.
Två dagar senare betecknas som »ologiskt och stridande mot
anspråket på full planmässighet» tanken att 1914 besluta allt
annat,
men lämna bestämmandet af öfningstiden för infanteriet och
vinterutbildningen å sido med den motiveringen att detta bör afgöras af
valmännen.
»Den invändningen», hette det vidare,
att regeringen och dess parti skulle vara förhindrade att besluta
om öfningstiden, ifall beslutet afser en förlängning, synes icke vara
formellt hållbar. Ur allmänt konstitutionell synpunkt är påståendet
meningslöst. Den politiska moralen förbjuder icke i och för sig ett
sådant steg. Det frisinnade programmet af 1911 har i sina ordalag
ingenting som utgör ett definitivt hinder.
Men åter öppnades bakdörren. »En helt annan sak» var det,
om regeringen delade hvad som ansågs vara hrr Edéns,
Hellbergs m. fl:s uppfattning, att »befälsfrågans ordnande» och andra
»praktiskt militära skäl» gjorde det »olämpligt» att besluta om
värnpliktstidens utsträckning redan 1914. Det är den utvägen
— uppskof med öfningstidens afgörande, afhjälpt med några
»direktiv» i försvarspropositionen på denna punkt — som allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
