Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Utrikespolitisk öfversikt — Stormaktslägren — Ulsterfrågan — Förenta staterna och Mexiko. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland arméns officerare och manskap rörande gränserna mellan
deras lydnadsplikt och deras fria pröfningsrätt inför förmäns
order.
Sitt bebådade kompromissförslag i Ulsterfrågan framlade
Asquith under liflig spänning i underhuset den 9 mars. Här
må rörande dess hufvudpunkter vara nog att erinra om, huru
premierministern därvid å ministärens vägnar ställde i utsikt,
att — om home-rule-billen i något modifierad form definitivt
genomfördes för det öfriga Irland — Ulstergrefskapen skulle före det
nya själfstyrelseparlamentets konstituering kunna genom
folkomröstning hvar för sig med enkel majoritet för en tid af 6
år fritaga sig från all andel i den nya ordningens fördelar och
vedermöder. Under dessa 6 år finge Ulstergrefskapens
protestanter tillräckligt rikligt tillfälle, menade Asquith, att iakttaga,
huruvida den nya Dublinregeringen och dess parlament
motsvarade de skräckbilder man i Ulster allmänt gjort sig af dem.
Under samma mellantid skulle för öfrigt två allmänna val
försiggå i England, hvarför möjlighet förefunnes att med
riksparlamentets hjälp förvandla den temporära uteslutningen från
home-rule till definitiv eller åtminstone att afsevärdt förlänga den.
Fattade riksparlamentet ej under de 6 åren något dylikt beslut,
så skulle de Ulstergrefskap, som genom folkomröstning uteslutit
sig, därefter med eller mot sin vilja automatiskt »gå in» under
Dublinregeringens och Dublinparlamentets kompetensområde.
Denna sista bestämmelse gjorde förslaget oantagligt för
Ulstermännen. Det betecknades af deras ledare, sir Edward Carson,
som »en dödsdom med 6 års uppskof med afrättningen», och
han angaf som oeftergifligt villkor för uppgörelse i godo, att Ulster
finge stanna utanför, tills det själf frivilligt afstod därifrån eller
— detta dock ej fullt klart utsagdt — riksparlamentet fattade
direkt beslut om dess statsrättsliga införlifvande med det öfriga
Irland. Å de engelska unionisternas vägnar förordade Bonar Law
alltjämt frågans underställande under valmännen, antingen
genom parlamentsupplösning och allmänna val eller genom
referendum. Som ytterligare eftergift kom nu äfven ett löfte om
att den unionistiska öfverhusmajoriteten i så fall skulle afstå
från att med sitt suspensiva veto försinka ikraftträdandet af
den slutliga dom valmännen kunde komma att vid
parlamentsval eller folkomröstning fälla. Nationalisterna tillkännagåfvo
genom John Redmond sin, om än motvilliga, anslutning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
