Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Utrikespolitisk öfversikt — Stormaktslägren — Ulsterfrågan — Förenta staterna och Mexiko. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenadt med envisa föresatser till världsförbättrande politik
utefter riktlinjer, där den välmenta — för ett Nobelskt fredspris
lämpade — idealismen kunde väntas komma att verka skäligen
oberörd af den praktiska statsklokhetens modererande inflytande,
ja, rent af med fara att omedvetet träda i tjänst hos intressen,
hvilkas riktning ingalunda var »idealisk» i det Nobelska
testamentets mening. Så länge Bryan nöjde sig med att framkasta
projekt till skiljedomstraktaternas fullkomnande och att från
jordens fyra hörn inkassera principiell, mer eller mindre platonisk
anslutning till sina reformidéer på detta område, var faran
mindre. När emellertid han och Wilson började praktiskt tillämpa
den nya moraliska diplomatien på Förenta staternas förhållande
till den af inre partistrider sedan Porfirio Diaz’ förjagande
tröstlöst sönderslitna systerrepubliken Mexiko, så dröjde krisen ej
länge att infinna sig. De senaste veckorna har världen sålunda
fått bevittna en ny variation af skådespelet »Krig i fred», som
burit många af farsens kännemärken, men samtidigt har
betänkliga förutsättningar för att slå öfver till ett drama af
mycket allvarligt slag. Hittills har man ej hunnit längre än till
prologen och första akten, men enbart den senaste dramatiska
effekten, inträdandet på scenen af de sydamerikanska
republikerna såsom fredsstiftande medlare i en konflikt mellan Förenta
staterna och dess södra granne, vittnar om att skådespelet i
fortsättningen kan komma att bjuda på hvarjehanda
öfverraskningar, ägnade att redan på förhand spänna åskådarnas intresse
i högsta grad.
Först några ord i förbigående om de farsartade momenten i
inledningsscenerna. En mexikansk löjtnants nonchalanta sätt
att behandla en liten trupp amerikanska marinsoldater, som
farit i land i Tampico från kanonbåten »Dolphin» för att hämta
petroleum — samma dag mexikanska regeringstrupper och
konstitutionalister slåss som värst i stadens närmaste omgifning —
blir upprinnelsen till en etikettstvist om ursäkter. Befälhafvaren
öfver den ute på redden till skydd för traktens oljefält förlagda
lilla amerikanska eskadern fordrar — utöfver den muntliga
ursäkt Mexikos af Wilson ej erkända regering skyndat att lemna
— äfven en salut för stjärnbaneret och utlofvar en smula
vårdslöst svarssalut för Mexikos flagga. Presidenten Huerta tycker
sig häri spåra en utsikt att på en omväg ernå det eftertraktade
erkännandet och framlägger ett motförslag om ömsesidig salut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
