Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Litteratur
- Ett nytt arbete om det moderna Ryssland. Af Helge Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
ETT NYTT ARBETE OM DET MODERNA RYSSLAND
»För närvarande», skref i mars 1913 den ryska liberalismens
tongifvande organ Vjestnik Jevropy, »talar man i politiska kretsar allmänt
om hur tråkigt allt är i det Tauriska palatset. Enligt
dumamedlemmarnas nästan enstämmiga medgifvande, de må för öfrigt tillhöra
hvilket parti som helst, och enligt pressreferenternas samstämmiga
vittnesbörd har en allmän intresselöshet tryckt sin stämpel på
riksdumans förhandlingar. Det är tråkigt i plena, det är tråkigt i
utskotten och på partisammanträdena. Dumamedlemmarna gå som
sömndruckna omkring i korridorerna. Till och med herr Purisjkevitj
har liksom domnat af. Det kan hända, att hela dagar förgå utan
skandaler. Och äfven om det kommer till en skandal, så väcker
den ingen uppmärksamhet, intet intresse.» I fortsättningen af sin
politiska revy återkommer den ansedda tidskriften till samma ämne.
»Riksduman är öfver hufvud icke längre medelpunkten för det
allmänna politiska intresset och den vet det själf. Däri ligger också
upphofvet till den tråkighet, som råder i det Tauriska palatset. — I
tre månaders tid har landet lefvat i hoppet på politisk amnesti.[1]
Men hördes något eko af dessa förhoppningar inom riksdumans väggar?
Vädjade väl den allmänna opinionen till riksdumans ingripande, då
den oroligt frågade, om amnestin skulle komma eller icke? Nej —
de företagsamma vädjade till landsting och stadsfullmäktige och sökte
förmå dessa att petitionera i denna stora fråga. Duman var glömd.
Den kan ingenting göra — det är den slutsats, som händelsernas
egen logik påtvingat det allmänna medvetandet.»
Den stämning, som tager sig uttryck i ofvanstående och som
ingalunda är en stämning för stunden, är onekligen ett märkligt tidens
tecken. Riksduman är knappt åtta år gammal, och redan spökar
parlamentsledan, raka motsatsen till det stormande politiska intresse,
som dess förhandlingar väckte år 1906 och 1907. Hvaraf kommer
detta tvära omslag? Är det uteslutande dumans relativa maktlöshet,
som bär skulden, eller samtidigt också dess representativa
begränsning, i det att i hvarje fall icke hela det ryska folket talar genom
dess mun? Bör man i detta sammanhang icke till äfventyrs tänka
också på den parlamentariska vältalighetens eviga, bullrande men
[1] I sammanhang med ätten Romanovs 300-årsjubileum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0234.html
