Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - En svensk statsman om neutralitetspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 DAGENS FRÅGOR
fred med alla och ej minst med vår granne österut, oeh det är min förvissning,
att ryska folket önskar samma goda förhållande till oss, men öfver dessa
önskemål står statsintresset, som oblidkeligt stryker ett streck öfver alla fromma
önskningar.
Nu saknas ju icke de, som på teoretiska grunder bestrida
riktigheten af den uppfattning om det ryska rikets utvidgningsdrift, som
genomgår ofvan anförda uttalanden. Tidskriften har vid flere tillfällen
varit inne på denna fråga, och vi skola här icke upptaga densamma
till förnyad behandling. Det synes emellertid icke tänkbart, att en
statsman, som intagit och i en framtid kan komma att åter intaga
så ansvarsfulla poster utåt som landshöfding Trolle, skulle annat än
på mycket goda och väl öfverlagda grunder så oförbehållsamt
framlagt en ståndpunkt sådan som den ofvan angifna. Den anbefalles
till begrundande åt våra politiska ledare oafsedt parti — helst till
jämförande studier i motsvarande delar af den välskrifna
utrikespolitiska exposén i förre statsminister Staaffs Karlskronatal.
Af ännu större intresse äro landshöfding Trolles uttalanden om
neutralitetspolitiken. Efter att ha framhållit, att vår utrikespolitik är en
sträng neutralitetspolitik, att vi ej vilja blanda oss in i strider, hvilkas
föremål ligga oss fjärran, eller i maktgrupperingar, som kunna draga
oss in i äfventyr, betonar talaren å andra sidan, att vi ej få blunda
för det förhållande, att vi mot vår vilja kunna dragas in i striden.
Därom heter det:
Den situation kan inträda och måste med nödvändighet under vissa
förhållanden inträda, att de krigförande makterna icke godtaga vår neutralitet, hur
objektivt rättvis den än månde förefalla, det finnes inga lagar med
internationell giltighet, som vi kunna åberopa, och våra egna dokument om vår
neutralitet gälla intet inför makternas vitala intressen. Tänk Eder blott ett krig i
Östersjön; vi kunna aldrig fastställa neutralitetsregler, som godtagas af båda
parterna. Det frågas oss endast, om vi äro för eller emot den och den makten;
om vi då svara, att vi äro neutrala, så blir detta intet svar på frågan, och vi
få nöja oss med, att vederbörande ockupera eller söka ockupera den eller de
delar af vårt territorium, som äro nödvändiga för dess operationer. Då gäller
det hafva försvaret i det skick, att vi kunna tillbakavisa dylika tilltag och
bevara våra rättigheter som neutral stat, eller skydda oss mot öfverfall, om
neutraliteten kränkes. Och det ber jag få påpeka, att det är icke på värdelösa
dokument och pappersmassor, utan på soldater och kanoner, som vi i farans
stund måste lita. Dessa inge respekt, de förra i bästa fall medlidande.
Dessa uttalanden, som i tankegången fullständigt öfverensstämma
med dem samme talare gjorde under den minnesvärda Ålandsdebatten
i Andra kammaren 1908, gå lös på själfva kärnan i
neutralitetspolitikens problem. De trasa ohjälpligt sönder alla förhoppningar, om
sådana funnits, att i djupgående förvecklingar finna räddning genom
att ge Haagkonventionernas neutralitetsbestämmelser ett minimum af
militär garanti. En försvarspolitik, som uppbygges därpå, står
från början på gungande grund. Vi måste räkna med möjligheten,
jå utsikten, att bli drifna från »neutralitetsvärnets bländverk» till
»existenskampens bistra allvar». Rent militärpolitiskt blir väl den
Trolleska bevisföringens konsekvens närmast den, att de försvarskraf,
som måste ställas för neutralitetspolitikens verkliga häfdande, knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
