Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1914 / 246 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Utrikespolitik och utrikeshandel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(inklusive Spanien) togo 42.1 % af vår export, med ett stort
exportöfverskott, medan trippelalliansens makter togo blott 23.4 % af
exporten, med ett ännu större importöfverskott. Men äfven om man nu
ett ögonblick skulle acceptera den felaktiga förutsättningen om
exportens allt behärskande betydelse som uttryck för gagnet af
utrikeshandeln, så skulle man i alla fall ej kunna undgå att finna hela
tankegången förvånande dilettantisk. Det fordras nämligen icke mycket
djupa studier vare sig för att inse, att det afgörande är
utvecklingstendensen, eller för att känna till, att utvecklingen i ett nästan
svindlande tempo leder vår utrikeshandel till Tyskland och åtminstone
relativt sedt från England och Frankrike. Det kan möjligen bidraga
något till sakens klargörande, om utvecklingen sedan 1870 här skisseras,
hvarvid af artighet mot den kritiserade tankegången exportsiffrorna
utväljas. Tysklands, Englands, Frankrikes och Rysslands andelar (i
procent af hela exporten) ha varit:

	Tyska riket	Storbritannien	Frankrike	Ryssland
1871—75	7.01	52.91	9.31	1.38
1876—80	6.87	51.98	12.65	0.78
1881—85	7.78	49.02	12.05	1.07
1886—90	10.65	46.23	9.24	1.20
1891—95	13.36	44.15	8.83	1.36
1896—1900	14.47	42.90	8.24	1.42
1901—05	17.12	37.56	7.07	1.23
1906—10	20.58	33.72	7.43	2.35
1911	20.12	29.51	7.31	3.45

En blick nedför de två första af dessa kolumner visar den
enastående omkastningen i Englands och Tysklands ställning som mottagare
af svenska varor; och den i och för sig betydliga ökningen af
exporten till Ryssland under de senaste åren väger ytterst obetydligt i
jämförelse härmed. Och denna omhvälfning — ty det är intet mindre
— beror ej på malmexporten, som kanske någon skulle tro, utan man
kan konstatera den på trä, trämassa, järn och järnvaror med en rent
förvånande enhetlighet.

I den mån alltså som riktningen af vår export skulle anses
normgifvande för vår utrikespolitik, komme resultatet att närmast gå i
motsatt riktning mot den antagna. Och ännu mera skulle detta vara
fallet, om man lade hela handelsomsättningen till grund, ty där har
Tyskland under de senaste åren t. o. m. gått om England, ehuru detta
land 1871—75 spelade en nära nog tre gånger så stor roll i den svenska
utrikeshandeln som Tyskland. Det är också karakteristiskt, att den
ryska pressen, där resonemang i den nu berörda liberala tankegångens
stil kanske lämpligast höra hemma, brukar använda dem för att
bevisa vårt »ekonomiska beroende» af Tyskland.

Verkliga förhållandet är, att hela sättet att resonera är mycket litet
tilltalande och snarast möjligt bör afföras från dagordningen. Vårt
förhållande till olika stormaktsgrupperingar kan ytterst bestämmas
blott af en enda sak, nämligen af omsorgen om vår yttre säkerhet;
och endast den som anser, vare sig att denna är ur stånd att blifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>