Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Rättslösheten i Ryssland. Af P. Olberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkallats för att genomföra de oundgängligen nödvändiga reformerna
i Rysslands politiska lif.
Som svar på denna proklamation utfärdades den 12 februari
1880 förordningen om inrättandet af en högsta verkställande
kommitté, under ordförandeskap af grefve Loris-Melikoff, hvilken
erhöll diktators fullmakt. Utnämningen af diktator hejdade
icke den revolutionära kommitténs verksamhet: den 1 mars
satte den sitt länge mognade beslut i verket: kejsar Alexander
II:s tragiska slut bevisade med full tydlighet
undantagsåtgärdernas fruktlöshet.
III.
Trots detta begynte reaktionen efter tragedien i mars 1881
arbeta med endast ännu större energi. Från och med det
ögonblick, då förordningen om förstärkt skyddstillstånd utgafs,
d. v. s. från år 1881, blef hela den lagstiftande verksamheten
riktad på kampen mot den revolutionära faran. Här endast
några exempel. Lägre skolor tillåtas i landet endast i den mån
de icke motverka polisens syften. Bibliotek, offentliga föredrag,
folkteater, allt detta betraktas som medel till spridande af
upprorssmittan; och af samma orsak tillåtas icke de bildade
klasserna närma sig folket ens under de svåraste hungerår —
jordbruksteknisk hjälp, hälsovård och hälsovårdskontroll, själfva
semstvos (landstingen), allt är misstänkt, hämmas i sin verksamhet
och ställes under regeringens uppsikt. Men icke blott bildning
och själfstyrelse hafva förlorat sina bästa krafter som offer för
regeringens polismakt: landets hela ekonomiska lif blir beroende
af skyddsåtgärderna; hinder uppställas för den fria
företagsamheten, för hvarje yrke. En dylik undantagspolitik måste leda
till ekonomiskt betryck och fattigdom för hela landets befolkning.
Vid denna tid hade tanken på kejsarmord öfvergifvits af de
revolutionära organisationernas flertal; rykten cirkulerade
visserligen om de faror, som hotade tsaren från de revolutionäras
sida, men de voro utspridda af reaktionärerna. Första hälften af
80-talet förgick sålunda jämförelsevis lugnt. De revolutionäras
verksamhet koncentrerades förnämligast på utarbetandet af nya
program och organisering af de revolutionära krafterna.
Till denna tid höra dock tvenne politiska mord, af hvilka
det senare, mordet på inspektören vid den politiska polisen i
Petersburg, öfverstelöjtnant Sudejkin, grundläggaren af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1914/0290.html
