Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kan en kristen med godt samvete deltaga i sitt lands försvar? Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 AUGUST JOHANSSON
Men jag vill inte vidare fördjupa mig i detaljtolkningar; jag
löper kanske fara att därigenom glida in i ett sätt att uppfatta
den kristna sedligheten, som visserligen är vanligt men icke
desto mindre alldeles oriktigt, nämligen som en sträfvan att
kopiera Jesus. För att en person skall kunna i anda och
sanning kopiera en annan, fordras att de båda skola lefva under
alldeles lika både yttre och inre förhållanden: omgifning,
begåfning, lifsuppgift o. s. v. Men detta är aldrig fallet med två
personer; allra minst är väl någon nog förmäten att likställa
sig med Jesus Kristus vare sig i fråga om lifsuppgift eller i fråga
om förutsättningar för denna. Uppgiften för en Jesu lärjunge
är inte att kopiera sin mästares handlingar utan att i hvarje
särskildt fall handla på det sätt, som för honom är den
naturliga yttringen af ett sinnelag så likt mästarens som möjligt. Och
då är frågan: hvilketdera vittnar bättre om ett Jesus-liknande
sinnelag, om helig kärlek till Gud och människor, att handlöst
ge vika för ondskan, när den vill omintetgöra min af Gud gifna
uppgift i lifvet, eller att efter förmåga skydda denna uppgift
mot ondskan?
Detta är en fråga, som gäller inte bara i det enskilda lifvet
utan lika väl i folkens lif. När Gustaf Vasa kom upp till Dalarna
och dalamännen följde honom för att drifva bort juten, var det
bevis på bristande människokärlek? Skulle det ha varit mera
kärleksfullt handladt, om Gustaf hade dragit sig ur spelet och
dalamännen hade låtit juten fortsätta att ödelägga landet? Eller om
vi, ättlingar af Gustaf Vasas män, få se vårt land hotadt af ett folk
utan vår lagbundna religiösa och politiska frihet, på hvilketdera
sättet visa vi då större kärlek till mänskligheten, genom att utan
motstånd låta denna frihet förhärjas eller genom att värna den
till det yttersta? Denna frihet är en oskattbar Guds gåfva inte
bara till hvarje folk, som har fått den, utan genom detta folk
också till hela människosläktet. För hvarje folk, som låter
den gåfvan glida sig ur händerna, förlorar hela mänskligheten
en skatt, som af intet kan ersättas; och skulden ligger hos det
försumliga folket själft.
Ty — och därmed äro vi inne på den kristna
försvarsnihilismens tredje och, såvidt jag förstår, svagaste skäl — vi skola
inte inbilla oss, att Gud håller sin skyddande hand öfver
håglöshet och maklighet. Jesus varnar i bergspredikan sina
lärjungar för att göra sig bekymmer för morgondagen, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
