Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Gudstrons religionshistoriska ursprung. Af Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 LITTERATUR
tron. Kapitlet om »Frambringaren» (termen är Söderbloms), den
mystiske, långt borta boende upphofsmannen till olika företeelser i
tillvaron, denne aflägsne gud, som icke åtnjuter ordinär kult, men hvars
inrättningar man underkastar sig och hvars bud man följer, är ett
af de betydelsefullaste i Söderbloms arbete, i synnerhet om det tages
i sammanhang med de följande studierna öfver Kinas
frambringare-gud, Sjang Ti, samt det kinesiska inflytandet på den europeiska
odlingen. Redan tidigare har Söderblom ägnat mycket intresse åt den
särskildt efter Andrew Lang såsom urmonoteism betecknade tron på den
höge allguden i himmelen. Resultatet af Söderbloms undersökningar
kan betecknas såsom en reducering af denna förmenta urmonoteism
till blygsammare dimensioner. Förf. varnar för att intvinga dessa
gudar i någon vedertagen kategori. De bilda en klass för sig och
stå vid sidan af animismens själar och mana-trons maktsubstans
såsom en egendomlig och själfständig yttring af primitiv gudstro.
I kapitlet om frambringare-tron i Europa firar förf:s vidtfamnande
kunskap och beundransvärda forskareflit en sannskyldig triumf. Kapitlet
representerar ett stycke kulturhistoria af hög dignitet. Det utgör
intet mindre än en vidsynt och rikhaltig exposé af de historiska
förbindelserna mellan kinesiskt andelif och Europa under särskildt
1600-och 1700-talen, af utomordentligt intresseväckande natur. Förf.
dokumenterar sig här såsom en vidtskådande kulturkännare med finaste
spårsinne. Kultur- och litteraturhistorikern ha mycket att lära i dessa kapitel.
Kunskapen orn Kina fördes öfver till Västerlandet förnämligast af
de jesuitiska missionärerna. Många af dessa skattade själfva den
kinesiska religionen synnerligen högt. Matteo Ricci kände sig
öfvertygad om att Kong-fu-tse’s lära om Gud föga skilde sig från den
kristna gudstron. I kinesernas dyrkan af himmelen sågo de kristna
missionärerna tillbedjan af den ende sanne Guden. Lärda verk
utgåfvos om Kina och dess religion. Redan vid midten af 1600-talet
utkommo flere af kinesernas heliga skrifter i latinsk öfversättning. I
dessas innehåll såg man bevis för kristendomens sanning alldeles som
man under den första kristna tiden hos de hedniska filosoferna och
religionsstiftarna ofta fann bevis för sanningen af de kristna
trostan-karna. Vid slutet af 1600-talet erhöll Bibliothéque nationale den
första stora sändningen af kinesisk litteratur.
Snart togo äfven tidens vetenskapsmän itu med de
uppseendeväckande meddelandena från Kina. Leibniz stod i brefväxling med
åtskilliga af kinamissionärerna. I sin bok Novissima sinica uttalar sig
Leibniz om den världshistoriska betydelsen af förbindelsen mellan
Kina och Europa. Följande yttrande är högeligen karakteristiskt:
»Sedefördärfvets gränslösa fortskridande har enligt min mening bragt
oss i ett sådant läge, att det nästan synes vara nödvändigt, att
kinesiska missionärer sändas till oss för att undervisa oss i den
naturliga teologiens gagn och utöfning, liksom vi sända dem missionärer
i den uppenbarade.» Det är synnerligen intressant att gifva akt på
det missionsintresse som öfverhufvud besjälade Leibniz. I sitt uttalande
angående upprättandet af Vetenskapsakademien i Berlin 1700 framhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
