Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska kulturen i Finland. Af Per Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationaliteten ännu har stora uppgifter att fylla i Finland.
Tecken tyda på, att man också på finsksinnadt håll begynt komma
till insikt härom, om detta också icke gärna oförbehållsamt
medges. Säkert är i hvarje fall, såsom flerfaldiga gånger inför
offentligheten betonats, att den svenska befolkningsgruppen
blefve icke blott sina traditioner utan ock sina skyldigheter
gentemot fosterlandet och den egna nationaliteten otrogen om
den upphörde att sända sina söner i statens och det politiska
och ekonomiska lifvets tjänst. Ty det kan icke nekas, att den
svenska befolkningens väl oupplösligt är förbundet med hela
landets; de svensktalandes stora inflytande, som ännu icke helt
gått förloradt och som icke frivilligt får uppges, har väsentligen
just sin grund i det fosterländska arbete de utfört. Och
Finlands statsbyggnad är slutligen till grunden och resningen svensk;
dess vård och vidmakthållande bör därför för de svenska
framom andra vara en hederssak. På håll som står den svenska
akademiska ungdomen nära har gjorts gällande, att denna
framdeles borde söka sin verksamhet blott inom det svenska
bosättningsområdet, eller i hvarje händelse sträfva att främja
uteslutande den svenska befolkningens intressen. Det ensidiga i
ett dylikt betraktelsesätt ligger för öppen dag; äfven de rådande
förhållandena tala däremot. De svenska studenterna utgöra
bortåt 27 % af all akademisk ungdom, den svenska stammen
i landet däremot knappast 12 % af hela Finlands folk.
Isolering, men blott så mycket nationalitetens bevarande kräfver,
borde alltså vara lösen; i öfrigt måste samarbete med de finska
befolkningsgrupperna bli icke blott en plikt, utan ock en
nödvändighet. I landtdagen har ett dylikt samarbete för öfrigt
redan uppkommit och gestaltat sig allt mer tillfredsställande.
Slutligen bör det anses stå fast, att de svenske i Finland bära
sitt öde i sina egna händer. Materiellt göra vi säkert bäst i
att förlita oss på oss själfva och af staten endast begära hvad
den moraliskt bör anses skyldig gifva oss — hvarom visserligen
olika meningar kunna göras gällande. Till Sverige ha vi redan
andligt och kulturellt trädt i närmare förhållande än förut,
såmedels tillförande vår bildning ny styrka, och bäst är förvisso,
att vi utan tvekan fortfara på samma väg. Väl komma vi så
allt framgent att ställa oss mera som mottagande, än som
gifvande part, men detta skall i vårt gamla moderland helt säkert
icke förtyckas oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
