Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Tidningsmän. Af Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDNINGSMÄN 349
Jag har dröjt något vid referatfrågan, därför att den så ofta
beröres inom politiska kretsar. Personligen hänför jag, som sagdt,
referenten till den grupp tidningsmän,som icke med nödvändighet
behöfva dela sin tidnings politiska uppfattning. Återigen skulle
det vara i högsta grad klandervärdt, om dessa journalister ville
vid sitt arbete göra gällande någon annan slags politik än den
tidningen själf förfäktar. Då jag uttalar, att de ej behöfva dela
tidningens åskådning, förutsätter jag naturligtvis att de skola
förhålla sig fullkomligt objektivt i allt sitt arbete för det organ,
som ger dem sysselsättning och utkomst.
Annorlunda förhåller det sig med tidningsmän, hvilka äro
politiskt bestämmande inom redaktionen eller tjänstgöra som
politiska medarbetare, politiska kåsörer el. d. Man kan helt krasst
förklara, att deras arbete blir mindervärdigt om de ej tro på den
sak de förfäkta. Man kan också gå djupare och rubricera ett
politiskt författareskap emot egen öfvertygelse såsom ett brott
emot pressens och tidningsmannens höga uppgift att inverka
ledande på den allmänna opinionen. I ett land med så
utvecklade pressförhållanden som Sverige borde sådant icke behöfva
ifrågakomma.
Undantag finnas naturligtvis, och komma väl alltid att finnas,
personer, som sälja sin öfvertygelse för en guldpenning. Inom
journalistkretsar var för flera år sedan en historia i omlopp,
hvilken förklarades hvila på ett faktiskt underlag, ehuru den
måhända blifvit något elakt utbroderad. En ny tidning, en
aftontidning, skulle startas i Stockholm och behöfde naturligtvis
ledande artiklar. Initiativtagaren vände sig till en man, som
ibland skref i politiska ämnen, med en förfrågan om han ville
svara för den politiska afdelningen. Jo, det kunde han nog,
och han uppgaf ett pris per artikel. Men, tillade han
försiktigtvis, hvilken färg får tidningen? — Radikal, blef svaret,
mycket radikal, vi skola alldeles slå ihjäl Aftonbladet. — Jaså, blef
politikerns svar, men mitt pris gällde högerartiklar; för radikala
artiklar höjer jag priset med 50 procent. — Utgifvaren gick
bedröfvad hem, förmälde historien, och öfvervägde de ekonomiska
möjligheterna. Dagen därpå kom han tillbaka med beskedet:
Tidningen blir konservativ.
En cynisk uppfattning af dylikt slag bör naturligtvis hållas
borta från allt tidnings väsen. Den förhärskande regeln är också,
att tidningar af olika färger politiskt ledas af personer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
