Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Kamrater emellan». En bok om fransk parlamentsleda och afsmak för rådande regim. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 VERNER SÖDERBERG
gifvande nyhetskällor och ej sällan begagnar denna makt; den
»respekterar» de stora affärsfirmorna, och »det existerar icke
en yrkeskår eller en social grupp, om hvilken den kan tala med
oberoende». »Då en tidning anstränger sig för att icke
misshaga regeringen, så bör den därjämte ge akt på att behaga:
l) apotekare och droghandlande, 2) banker och andra
kreditanstalter, 3) affärshus i modevaru- och beklädnadsbranscherna,
4) lifsmedelsnäringarna och 5) automobilfabrikanterna.» Med
polisen gäller det att stå på god fot. Alla tidningar i Paris
lämna gratisexemplar åt stadens 80 poliskommissarier, och det
finnes bland dem åtminstone en tidning med stor spridning,
som i öfrigt ej alls lämnar några friexemplar. I salongerna får
man föga veta om de grofva brott, som fängsla läsekretsens
intresse. »En god reporter bör därför äga förmåga att vinna
aktning och sympati hos lägre polisbetjänte, hos domestiker
och — i den mån det låter sig göra — hos brottslingarna.»
Man säger att tidningarna skapa allmänna meningen, men det
är lika sant, att allmänna meningen ger form åt tidningarna.
Förutom täflingar och lätta artiklar vill allmänheten ha
nyheter och framför allt faits divers. Den läser telegrammen och
har ej tid med kommentarierna till dem: »hvad betyder väl
också en åsikt emot en nyhet?» Äldre tiders reflekterande
journalist ersattes af den möderne reportern, och vi sågo nyss,
hvilka förbindelsemöjligheter en god sådan borde hafva.
Svenska förhållanden äro dess bättre i många afseenden så
olika de af Jouvenel skildrade, att man väl hos oss ej borde
behöfva befara framkomsten af ett camaraderie utaf samma
genomförda och motbjudande beskaffenhet hvarken inom det
politiska lifvet eller inom journalistiken. Men det vore nationell
fariseism att förneka vissa likhetspunkter mellan de för
Jou-venels & kamratrepublik» kännetecknande dragen och åtskilliga
utvecklingslinjer, längs hvilka vi här hemma ej minst efter
»genombrottet» tyckas röra oss med oroande fart och
läraktighet. Jouvenel hoppas emellertid på en vändning till det bättre
rörande Frankrikes offentliga lif, och han antyder äfven en del
hoppingifvande tecken och förebud till en sådan. Äfven vi
kunna ha skäl att i detta afseende lägga märke till hans
sympatiska och väckande ord om alt »optimismen under lyckliga
tider är en lyx, men i våra dagar är den en plikt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
