Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Den skandinaviska »nationalismen». Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 LITTERATUR
uttryck lika väl i danskarne Tietgens och H. N. Andersens
ekonomiska världsföretag som i det norska målstraevet, den svenska
försvarsrörelsen och »korsfarar-rörelsen» samt Nordslesvigs och Finlands
strider för bevarande af den egna kulturen. Förf. är fullt på det
klara med att den nya andan i allmänhet bäres upp endast af
minoriteter och att dess politiska inflytande ännu är begränsadt; men
»det politiska lifvet är endast en — ofta bedräglig — fasad; det innefattar
många element som länge sedan äro döda.»
För vårt eget lands del tycka vi oss börja skönja riktigheten af
detta påstående och ha knappast intryck af att förf. z stort sedt
öf-verskattat styrkan af de nya krafterna. Det bör nämligen betonas,
att boken ingalunda är någon partiskrift i inre svensk mening, ehuru
naturligtvis enstaka yttranden kunna skjuta öfver målet; som bevis
på bokens opartiskhet kan nämnas, att red. Branting förklaras vara
»otvifvelaktigt den intelligentaste mannen i Sverige inom det politiska
lifvet» och att d. v. statsminister Staaffs Karlskronatal säges
»ådagalägga den största ifver för- försvaret». Det är icke heller
partisträf-vandena, som i högre grad intressera författaren, utan — i
öfverensstämmelse med den ofvan citerade satsen — strömningarna utanför
riksdagspolitiken, i Danmark särskildt Aage Westenholz och
anti-brandesianismen, i Sverige dels Hjärnes och Söderbloms insatser jämte
korsfararrörelsen, dels dr Sven Hedin, dels den litterära
anti-radika-lismen. Och icke heller på dessa sträfvanden ser förf. okritiskt; så
t. ex. heter det apropos de många studierna af »folklynnet»: »Man
önskade en medveten fosterlandskärlek, man ville vara sig själf, och
man ansåg därför nödvändigt att veta hvad man var. Det var kanske
icke så alldeles nödvändigt; ty såsom Renan har sagt, äger ingen en
formel för sitt eget väsen, och ett folk äger den ännu mindre än en
människa.»
Af bokens sex kapitel är det andra, som behandlar Danmark, både
bäst afvägdt, mest underhållande och af det största värdet. På svenska
ha vi icke någon tillnärmelsevis så god öfversikt af danska ekonomiska
förhållanden och nya strömningar inom litteratur och politik; och
detta kapitel har därför åtskilligt att lära oss svenskar. Därtill
anknyter sig i det följande kapitlet en utförlig redogörelse för
Nord-slesvig, byggd på grundliga litteraturstudier och äfven autopsi men
trots detta knappast i stånd att ge mycket mer än d:r Mackeprangs
utmärkta bok »Nordslesvig». Däremot förtjänar fjärde kapitlet, som
behandlar Finland, en särskildt mention, dels därför att en med
Mackeprangs jämförlig öfversikt för Finland fattas, dels också därför
att den för en fransk politisk författare särskildt svåra uppgiften med
få undantag lösts med mycket omdöme. Starkt har förf. bland annat
fått fram den — i verkligheten för alla svenskar — rent underbart
karakteristiska formella lagtroheten och tron på styrkan af det
skrifna ordet utan maktgarantier. »Finland», säger förf., »har alltid
räknat mycket på juristers intyg om giltigheten af dess rättigheter
eller på långa listor med parlamentariska underskrifter samlade i
utlandet. Erfarenheten har visat hvad de äro värda. Finland kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
