Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Habsburgmonarkien genom Times’ glasögon - Folkens själfmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en med betydande sakkunskap och etsande skärpa utförd kritik
öfver den Aehrenthalska statskonsten. Man finner knappast några
försök att förstå och värdesätta de bevekelsegrunder, som kunna antagas
ha varit bestämmande för Wienkabinettets ledare, och det hela
behärskas af den välvilja mot alla slaviska sträfvanden, som — Ryssland
till en söt lukt — på senare år utmärkt uppfattningen i Englands
officiella kretsar. Det tema, som med särskild förkärlek varieras, är
beskyllningen mot Aehrenthal för bristande lojalitet och uppriktighet
gent emot den ryska politikens dåvarande ledare, numera dess
representant i Paris, Isvolski. Därest man ej från andra håll visste, att sagde
ryske statsman äfven besitter andra och för en diplomat mera
värdefulla egenskaper än barnafrom godtrogenhet, kunde man känna sig frestad
att instämma i förf:s indignation öfver alla de knuffar, Aehrenthals
manövrer måste ha bibragt den ryska utrikesledningens tro på det
goda hos sina motspelare vid det gröna bordet. Så till vida torde
man emellertid få ge förf. rätt, som Aehrenthals onekligen bryska
metoder onödigt mycket skärpte annexionskrisen och på olika håll
alstrade en misstämning, som ännu gör sig gällande. Berättigad i
mycket synes äfven Steeds kritik af det sätt, hvarpå under
magyariskt inflytande och i magyariskt intresse den sydslaviska frågan
handlagts af Donaumonarkiens statsmän. Visserligen synas
sommarens tilldragelser ge vid handen, att den storserbiska rörelsen utgör
en vida betydelsefullare faktor, än Friedjungprocessens för Ballplatz
snöpliga utgång syntes utvisa och en iakttagare med Steeds slaviska
sympatier är villig att medge, och att den därför måst påverka och
påverkat regeringens bosniska politik. Men otvifvelaktigt har
regeringens hand ej sällan varit olycklig. Steed vill jämföra den
sydslaviska frågan med de problem i Italien och Tyskland, som för ett
halfsekel sedan ängslade Habsburgmonarkiens statsmän och hvilkas
missvårdande skakade dess grundvalar. Ett upprepande af felen
från 1859 och 1866 kunna, menar han, föra till ett nytt Villafranca
eller ett nytt Sadowa. En liknande uppfattning finner man ock
uttalad af insiktsfulla österrikare. Huruvida problemets lösning ligger
i den trialism, som bland högadeln finner förespråkare, eller i den
mera allmänna omjämkning af monarkiens organisation till de
slaviska folkens fördel, som Steed synes antyda, eller på ännu något annat
håll, skall här ej dryftas. Visst är, att om den habsburgska statskonsten
icke visar sig stå på höjd med uppgiften, det kan bli sanning i de
ord af Albert Sorel, som Steed satt till motto på kapitlet om
Habsburgmonarkins utrikespolitik: »Ett århundrade har man arbetat på den
orientaliska frågans lösning. Den dag, då man tror sig ha löst den,
framställer sig ofrånkomligen den österrikiska inför Europa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
