Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Folkens själfmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på allvar fått insteg i ett land, då är ingen »naturlig» återgång att
vänta; blir den sjukan icke botad, betyder det själfmord för folket
och undergång för det som detta folk representerar i den mänskliga
kulturen. Prof. Wicksells tröstegrunder (i h. 6 af Ekonomisk
Tidskrift för i år) mot farhågorna för en sådan utveckling äro
onekligen föga öfvertygande.
Ett dylikt själfmord tar emellertid mansåldrar; hvad vi närmast
ha att räkna med, är de politiska följderna af nativitetens sjunkande.
Ty visserligen visar vårt diagram ett sådant sjunkande för så godt
som alla där upptagna länder, men det går icke lika fort och alla ha
icke kommit lika långt i »utveckling». Att vara hundra år efter sin
tid, kan i detta fall betyda kanske världsherraväldet. Och här finnas
alla grader, från Frankrikes 18,7 promille till Rysslands 44,9. Sverige
har här tydligen icke haft samma benägenhet, som eljest ju
förkunnas vara dess specialitet, nämligen att vara efter sin tid; med
sina 24 promille har det ryckt fram i utvecklingens första led, och
endast Belgien med sina 22,9 promille skiljer oss från
kulturpionjären Frankrikes 18,7. Tar man därtill med i beräkningen, att vår
låga dödlighet är af gammalt datum och tangerar det antagliga
minimum, är sannolikt ej den dagen långt borta, när den svenska
befolkningsstatistiken kommer att uppvisa ett dödlighetsöfverskott i
stället för födelseöfverskott, d. v. s. när en permanent minskning af den
svenska folkstammen vidtager.
Äfven andra länder ha anledning att med oro se sin
befolkningsfråga till mötes. Välbekanta äro Frankrikes ansträngningar att hålla
uppe sin armés numerär gentemot Tyskland, men icke heller detta
land har undgått den franska sjukan och ser med oro, huru dess
egen befolkningstillväxt står i fara att minskas i proportion till
Rysslands, alltjämt af utvecklingen skäligen oberörda nativitet och
dödlighet. Öfver hufvud kommer säkerligen — detta är egentligen
hufvudtexten för prof. Wallis’ zeitmässige Betrachtungen — framtidens
befolkningsfråga just att präglas däraf, att den slaviska östern är
»hundra år efter sin tid» och hotar att med sina alltjämt väldigt
växande folkmassor öfverflygla de västerländska länderna, som blott
genom att hålla enigt ihop kunna ha någon förhoppning att bestå
och bevara sin kultur. F. n. är det ju klent beställdt med enigheten;
det franska folket har ju just sökt bot för sina decimerade leder i
alliansen med de hotande slaviska horderna, som äfven i England
funnit en vapenbroder i den plötsligt uppflammande kampen mellan
slaver och germaner. Hvad framtiden kan bära i sitt sköte ligger
förborgadt, men att de väldiga befolkningsförskjutningar, som ofelbart
måste bli en följd af »1800-talets mest omstörtande uppfinning», komma
att ledsagas af stora politiska omhvälfningar och strider, till hvilka
vi nu endast skåda förspelet, därom kan väl knappast något tvifvel
råda.
I alla länder, som sett den hotande sjukan få fast fot inom sina
landamären, ha gifvetvis varningar höjts; hvar och en, som i sin stam
och dess kultur ser något så värdefullt, att han ej vill ha dess insats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
