Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Amerikansk imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 379
roll, dess ombud spelat på de stora fredskonferenserna, ha gifvit
unionen en framskjuten plats inom den moderna »fredföringen». De
förslag till skiljedomstraktater af ny och fredsbevarande typ, som
framlagts af den silfvertungade conferencier, som åtminstone till
namnet leder det amerikanska State Department, ha äfven i sin af den
traktaträttsliga tekniken oförädlade form kunnat glädja sig åt alla
fredsvänners bifall. Men det har å andra sidan icke saknats
illvilliga iakttagare, som påstått — och det inte helt utan bevis — att
Förenta staterna bruka vara mindre medgörliga än många andra makter, när
det gäller att till rättvisans eller den fredliga sammanlefnadens fromma
i någon mån rucka på det egna intresset och underkasta därtill sig
anknytande tvister ett afgörande på en — de europeiska makterna emellan
— numera ej ovanlig väg. Det har heller icke saknats dem, som i
Förenta staternas mexikanska politik icke enbart velat se ett utslag af
etisk motvilja mot presidenten Huertas från moralisk synpunkt icke
alldeles klanderfria personlighet. Och svårligen kan förnekas, att af
gammalt den amerikanska diplomatien ännu mer än sina europeiska
yrkesbröder arbetat och arbetar med en religiöst och humanitärt
färgad fraseologi, som ibland gör det svårt äfven för ett öfvadt öga
att få syn på själfva »bönan i gröten».
De båda uppfattningar af Förenta staternas insats i staternas samlif,
som ofvan antydningsvis karaktäriserats, ha icke mycket gemensamt.
Det dubbelansikte de återspegla har den amerikanska utrikespolitiken
burit så godt som från begynnelsen.
Visserligen torde det vara en nog så allmän föreställning, att
alltifrån början den nordamerikanska unionen både på grund af sitt
geografiska läges förmåner och på grund af de puritanska eller
ratio-nalistiskt-utilistiska samhällsdoktriner, som behärskade dess statslif,
städse sträfvat att hålla sig obesmittad af utrikespolitik med de
intressekonflikter och de militärbördor, en dylik plär föra med sig, och
endast en kortare tid under Mac Kinley och Roosevelt dragits med
i det imperialistiska syndafall, för hvilket de europeiska makterna
allmänt råkat ut, för att senare och framför allt efter fjolårets systemskifte
återgå till den utrikespolitiska oskyldighetens tillstånd. Det är icke
utan att en dylik uppfattning af den amerikanska politiken såsom
något sui generis, något från de europeiska makternas väsenskildt
ligger på botten af det korta kapitel, som Bryce i sitt klassiska
verk ägnat åt Förenta staternas utrikesaffärer: han omnämner dem,
heter det, såsom »den resande ormarna på Island, för att konstatera
deras obefintlighet». Orsaken till detta lyckliga förhållande finner
han ej blott i den stora republikens fördelaktiga geografiska läge utan
ock i dess befolknings skaplynne och allmänna uppfattning: »De äro
fredsälskande i sina åskådningar och ha alltid varit det, enär det
oförsvarliga, emedan utan skäl började, kriget med Mexiko var ett
verk af slafägareoligarkien och stod i strid med den allmänna
folkstämningen. De ha ingen eröfringsdrift, då de redan sitta inne med
så mycket land de behöfva.» Och åter heter det, att i hela folkets
sinne är inplantad den föreställningen, att sådana ting som utrikes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
