Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Parlamentarisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall borde gälla som »decorum» sällan varit tillräckligt utprägladt för
att kunna utkristalliseras i ett »du skall» eller »du skall icke» med
ovillkorlig giltighetskraft. De nedärfda parlamentariska traditionerna
i den svenska riksdagen nära nog afklipptes genom
representationsförändringen, och sedan dess ha tiden och omständigheterna ej varit
gynnsamma för skapandet af ett parlamentariskt formväsen i god mening.
En viktig orsak till vår brist på parlamentarisk kultur ligger i själfva
rekryteringen i valet af representanterna. Den parlamentariska
rekryteringens utomordentligt viktiga problem är alltför vidlyftigt för att
här närmare ingå på. Men med särskild tanke på arbetsmetoder och
arbetsprestationer inom riksdagen må det dock här i förbigående
sägas att det är en brist, som för hvarje år gör sig allt mera
kännbar, att så få af våra främsta dugande män sitta i
riksdagen. Orsaken härtill är ingalunda svår att förstå; det
parlamentariska lifvet har i allmänhet ingenting lockande för dessa män, och
under nuvarande förhållanden få de allt svårare att göra sig gällande
i valkampanjen, hvars lyckliga genomkämpande ofta förutsätter vissa
egenskaper, som — man vore frestad att säga: dess bättre — ej alltid
stå att finna hos män af den klass som här åsyftas. Det vore dock
synnerligen beklagligt, om männen med ledareandan, kraften och den
praktiska begåfningen skulle visa en bestämd tendens att hålla sig
borta från aktivt deltagande i det politiska lifvet och lämna platserna
öppna för smidiga partipolitici, på hvilka det redan nu inte är någon
brist inom representationen. Erfarenheterna från Frankrike, där
utvecklingen varit just denna, äro ej ägnade att verka uppmuntrande.
Det kan aldrig undvikas att en folkrepresentation kommer att
innehålla åtskilliga element, hvilkas positiva insats i det parlamentariska
arbetet blir den minsta möjliga, begränsad till voteringarna. I
åtskilliga andra representationer är detta af särskilda orsaker ej
liktydigt med någon olägenhet, men hos oss ställer omfånget af
riksdagens verksamhetsområde och själfva organisationen af dess arbete
större kraf på alla representanternas medverkan och fordrar en särskild
personlig insats från nästan hvarje man. Desto viktigare blir krafvet
på att »det representativa urvalet» sker efter sunda principer, så att
riksdagen tillföres män, hvilkas förtjänster ej enbart ligga på den
lokala partipolitikens snäft tilltagna område.
Knappast någonting torde vara farligare för utvecklingen af vårt
politiska lif än om representationen förlorar själfkritik och
själfdisciplin och börjar förete dekadanssymptom. Börjar den stora
allmänheten en gång smittas af den i växande kretsar allt mera ohöljdt
uttalade vanvördnaden för parlamentariskt arbete, så är det verklig
fara å färde och ordet »parlamentsleda» blir då inte endast en mer
eller mindre tom fras, utan en farlig verklighet. Det ligger därför
synnerlig vikt uppå att den svenska riksdagen i all sin verksamhet,
äfven när det gäller tillsynes mycket obetydliga ting, har ett vaket
medvetande för nödvändigheten af att ständigt förete en bild af
oantastlighet, som kan hos väljarmassorna bibehålla den aktning, för
representationen och dess uppgifter, hvilken våra grundlagars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
