Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De neutrala och kriget. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnedring som äfven för hela det folk den ena eller den andre
af de särskildt utpekade våldsverkarne tillhör. Man
försäkrar oss exempelvis, att Louvain förvandlades till »en askhög»
därför att tyska soldater råkat att i misshugg skjuta på
hvarandra och deras anförare sedan ville blanda bort korten och
vältra skulden öfver på den oskyldiga stadsbefolkningen. Eller
att Reimskatedralen på order från högre ort, utan ringaste
skäl af militär art, med berådt mod bombarderades med groft
artilleri därför att den var det franska folkets
nationalhelgedom och den tyska krigsledningen befann sig i måttlöst
vredesmod öfver den uteblifna segern vid Marnelinjen. De
privata krigskorrespondenterna äro naturligtvis än hejdlösare i
sina beskyllningar än de officiella telegrammen. Vi ha här i
Europa undsluppit sådana groteska fantasifoster som t. ex.
en stor amerikansk tidnings telegram om att tyska
intendenturen i Belgien så illa skött sina förplägnadsåligganden, att
de uthungrade soldaterna för att stilla sin hunger åto små
barn. Emellertid ha vi både från officiellt och enskildt håll
regalerats med berättelser om afskurna kvinnobröst och andra
stympningar, om huru oskyldiga bönder fängslats vid
takbjälkar och lefvande bränts samtidigt med sina gårdar eller
lador, huru späda belgiska barn spetsats på tyska bajonetter
o. s. v. Och allt detta har skildrats ej som exempel på hvad
enstaka uslingar i stora millionhärar kunna tillåta sig, då
kriget alstrar tygellöshet, utan som kännetecknande prof på
manstukten inom en hel armé, för att icke rent af säga på
den verkliga arten af ett helt med oss stambesläktadt folks
natiorialkaraktär (»le sadisme allemand» är rubriken på en
fransk akademikers, Alfred Capus’, indignationsartikel i en stor
Paristidning). Och sedan fordrar man af oss, att vi skola
— utan förbehåll och utan att andra parten fått göra sig hörd
— instämma i anatemaropen mot »hunnerna», »ce peuple
d’apaches» (som en fransk tidning nyligen skref) — allt vid
vite att eljest ej längre ha någon riktig lott eller del i den
civilisation, hvars sak den ena af de krigförande
maktgrupperna tyckes anse sig ha monopol på att förfäkta gentemot
»barbarerna», som slagordet vanligen lyder.
Ett exempel från andra sidan! Man tillsänder oss massor
af tidningsuttalanden — på vers och prosa — där den
engelska nationens deltagande i kriget psykologiskt förklaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
