Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitet och kultur. Af Edv. Lehmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALITET OCH KULTUR 477
Sorö. Under reformationstiden får danskarnas »lune» uttryck,
särskildt hos den skämtsamme Peder Plade, men det frigöres
först helt i rationalismen under kamratskapet med »de muntra
norrmännen», framförallt genom Holberg. Med Holberg blir
dansken i allt väsentligt den han nu är till skillnad från andra
folk. Detta framträder omisskänneligt både i hvardagslifvet
ton och i den dramatiska konsten, är lika tydligt i
vetenskapens fria hållning som i diktningens personliga karaktär. Men
hvad Holberg hade frigjort, utvecklades och utformades under
det danska kulturlifvets klassiska tid genom Oehlenschläger och
Andersen, Grundtvig och Kierkegaard, och det är icke minsta
tvifvel om att danskarna äro mera utpräglade i sin nationella
egenart efter dessas uppträdande än före; man må blott
betänka, hvilken plantskola för dessa egenskaper den
Grundtvigska folkhögskolan har varit. Ej heller kan det ju förnekas, att
äfven en så kosmopolitisk konstnär som Thorvaldsen har satt
en prägel på dansk kultur, som märkbart skiljer den från alla
grannkulturerna, och att han inledde en konstperiod, som med
Eckersberg som målarnes lärare och ledare fick en utprägladt
nationell karaktär.
Allt detta är välbekant, men meddelas i sammanhang blott
för att belysa det grundfaktum, som här syselsätter oss: det
nationellas mognad genom det kulturella — detsamma, som
i raska drag skulle kunna göras uppenbart genom en
hänvisning till utvecklingen i Norge. Björnson var i fråga om
poetisk kraft icke större skald än Wergeland, men han
betyder mera och har uträttat oändligt mycket mera för Norge och
i världen genom sitt kulturella framträdande; i ännu högre
grad gäller detta orn Ibsen. Ole Bull var lika typiskt norskt
musikalisk som Grieg; men under det den förstnämndes lott
blef att en kort tid göra lycka i världen med sitt fiolspel, blef
den senare genom sin komposition ett stycke af världen — och
detta stycke af världen heter Norge.
Likaså behöfver icke heller Sverige kläda sig i folkdräkt igen
och dansa folkdanser för att understryka sin nationalitet; ty
denna är gifven i och med svensk civilisation i dess högre
former, och detta till och med i långt, högre grad än fallet är i
Danmark och Norge. Helt enkelt därför, att den svenska
kulturtypen är genomarbetad i personlig form hos hög och låg:
i den svenska allmogemannens och allmogekvinnans hållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
