Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Världskrigets förlopp. Af E. af Wirsén - Mobiliseringen. Styrkeförhållandena - Operationsplanernas hufvuddrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSKRIGETS FÖRLOPP 497
rifördelning) torde ett par fördelningar infödda indiska trupper
förts till Frankrike, där alltså f. n. torde finnas omkring 200,000
man brittiska trupper. En väsentlig ökning af denna styrka är
icke tänkbar förrän efter lång tid. Kitcheners »millionarmé»,
om den eljest kommer till stånd, har i svårigheten att få
användbart befäl en af sina största stötestenar.
Belgiens armé har säkerligen — inberäknadt
fästningsbesättningarna — aldrig nått siffran 200,000 man. Fälthären var
indelad i 6 arméfördelningar.
Serbien och Montenegro torde hafva mobiliserat sammanlagdt
inemot en half million soldater.
Tiden för mobiliseringen är numera inom de centrala och
västeuropeiska makterna ganska kort, omkring en vecka för
linje- och reservtrupperna. I Ryssland är den väsentligt längre.
Uppmarschtransporterna kunna i allmänhet börja redan tredje
eller fjärde mobiliseringsdagen. Åtminstone Frankrike och
Tyskland voro fullt uppmarscherade och färdiga att börja
operationerna på något kortare tid än tre veckor.
OPERATIONSPLANERNAS HUFVUDDRAG
För de båda centralmakterna gällde det tydligen att slå till
med största möjliga kraft åt ett håll, under det att man på den
andra fronten förhöll sig i stort sedt afvärjande. Enda sättet
att vinna framgång låg nämligen i utsikten att kunna hinna slå
motståndarna efter hvarandra, under det att ett försök att
samtidigt på båda fronterna vinna afgörande framgångar var dömdt
att misslyckas. Centralmakterna borde sålunda — för att
begagna en strategisk term — begagna sin uppställning på de
inre linjerna för att, med anlitande af det i våra dagar
ofantligt utvecklade järnvägsnätet, operera i samma anda, om än i
oerhördt förstorad skala, som Buonaparte under sitt berömda
italienska fälttåg eller som Karl XII vid början af det stora
nordiska kriget.
Det gällde då att afgöra, på hvilken front afgörandet skulle
sökas först.
Gent emot Ryssland kunde man onekligen från början samla
en relativt större styrka än mot Frankrike. Först och främst
kunde den österrikisk-ungerska armén, för hvilken det serbiska
fälttåget nu blef en bisak, nästan helt och hållet användas här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
