Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska utveckling under senaste århundraden. Af Gustav von Schmoller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 GUSTAV VON SCHMOLLER
i frihet och egendomslöshet riktigt hushålla med sin lön och
träffa anstalter för tider af nöd? Större delen af dessa arbetare
förblir ju hela sitt lif lönarbetare och uppnår aldrig att bli
»själfständiga». I alla världens länder har ju detta ledt till ett
tillstånd af ständigt missnöje, till arbetarnes sammanslutning
klassvis, till mer eller mindre häftiga strider med företagarne.
Radikala teorier uppstodo så i hjärnor, tillhöriga ättlingar af
högre samhällslager, hvilka kände sig som politiska sakförare
för de »arflösa», de nyskapade arbetarmassorna.
Sådana tillstånd och rörelser undgick icke heller Tyskland.
Det uppstod ett starkt, fast sammanslutet arbetarparti, som
bekände sig till det abstrusaste af alla socialistiska system, det
af Karl Marx uppfunna. Det land, som ägde den bästa
folkskolan, den bästa byråkratien, de bästa kasernerna, allmän
värnplikt och industriarbetarnes fulländade disciplinering genom
jätteföretagen erbjöd en gynnsam jordmån för tusenårsrikets
frälsningsbudskap om en nära förestående revolution, för
inordnandet i ett diktatoriskt regeradt arbetarparti. Tyskarnes
idealistiskt doktrinära folkkaraktär, den i arbetarkretsar
framträdande spekulativa böjelsen, allt detta var ägnadt att främja eit
opraktiskt socialistiskt tankesystem.
Detta socialdemokratiska parti har, ehuru det ledt rörelsen
in på en del ofruktbara afvägar, likväl uträttat mycket till
arbetarnes nytta. Men det afgörande af det, som gjorts för alt
bättre trygga den möderne lönarbetarens prekära existens, har i
Tyskland dock utgått från landets regering, och en ledare på
dessa nya vägar för statsverksamhet var framför allt den
väldige statsman, som skapade riket och under en människoålder
styrde lyska folkets öden.
Var än Bismarck af födsel en junker, så hade han dock lärt
känna världen och lifvet för väl för alt icke växa ur junkern
och genom sina i statstjänsten samlade erfarenheter blifva en
statens kraf behjärtande stor minister. Redan från början af
sin bana som ministerpresident ägnade han uppmärksamhet åt
arbetarfrågan och hade på många sätt känning med personer
och kretsar, som sysslade med detta problem. Men ännu stodo
honom andra uppgifter närmare; han hade på 60-talet att föra
de stora krigen och sörja för upprättandet af Tysklands enhet.
Från midten af 70-talet grep han sig emellertid energiskt an med
de sociala reformerna. När han därnäst skred till genomföran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
