Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Två fasader. Clasons bank och Westmans rådhus. Af Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FASADER 54H
Det svåra problemet att fördela det höga husets många
fönster har lösts med den säkerhet, som kännetecknar
Adel-swärdska husets skapare. Arkitekten har här måst tillgripa den
omtalade attikavåningen, hvars tyngd han neutraliserat medelst
ett gyllene järngaller. Om det stora våningsantalet var en
oum-kullrunkelig fordran, var detta takgesimsens nedflyttande ett godt
grepp; lyckligast hade dock otvifvelaktigt varit, om antalet
våningar hade kunnat nedpressas.
Vindsvåningen får sitt ljus genom en krönande rad kupor med
segmentformade öfverstycken. Denna våning fordrar
nödvändigtvis ett högt tak, hvilket fått den under 1600-talet i Stockholm
rätt vanliga formen med »italian», enligt dåtidens språkbruk.
Detta höga dubbeltak bryter den horisontala linje som behärskar
slottets omnejd och det har väckt bekymmer i stockholmares
sinnen. De vilja helt säkert göra den förträfflige Ehrenswärds
ord till sina, då han svarar på frågan: Hvad är stygt i hus?
»Alla de hus som bära höga tak, efter liksom ögat blir förledt
ät tro en del af huset undergått förstörelse ät det blifvit i
hastighet rättadt med et stort tak som innehåller den förlorade
våningen.» Man måste i detta fall ge den antikförälskade bitvargen
rätt; ett slopande af vindsvåningen, ett lågt tak hade af hänsyn
till grannskapet varit godt. Men man skall finna, när hela
torgfonden blir samstämmigt bebyggd, att trots sin höjd och sitt
branta tak längan skall få en hvilande, horisontal hufvudverkan.
I den ädelt afvägda fasaden stötes ögat af andra våningens
alltför magnifika fönsteromramningar. I och för sig praktfull
suddar denna feta ornamentik ut den linjerenhet, som pilastrarna
eljest skulle skänka. I en pilasterfasad blir arkitektens
handlingsfrihet nödtvunget begränsad; hopar han inånga sköna ting
i intervallerna, dödar han den skönhet, som bor i den klara
vertikalismen.
Men trots dessa brister, af hvilka några äro betingade af
uppgiften, hur stark är icke verkan af det hela! Den obetvingliga
säkerheten i mått, den trygga fastheten i detaljer, den behärskade
energien, den mogna djärfheten, det manliga lugnet. Bäst springa
dessa mästerliga egenskaper i dagen, om man från
Arsenalsgatan får en perspektivisk blick på fasaden. De stolta pilastrarnas
rad, de långt framskjutande frontonernas stelnade vågor och
taklistens allvarsamma ögonbryn träda emot gatvandraren med en
festlighet och en klarhet som på en venetiansk 1500-talsmålning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
