Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Två fasader. Clasons bank och Westmans rådhus. Af Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Längre drifven än å Vadstenaborgen är den ornamentala
utsmyckningens stränga begränsning endast till portalpartiet.
Vasaslottet är prydt med originella fönsteroinramningar och rika
praktgaflar; rådhusets fönster sitta oramade i murlifvet, och
gaflarna sakna hvarje spår af dekoration. Husets midtaxel är
därmot starkt betonadt genom ornament och skulpturer. Dessa
äro utförda i en synnerligen arkaistisk stil, för att undvika
stilbrytning mot det medeltida i husets arkitektur. Man hade dock
hellre sett en renässansportal af den enkelt förnäma typ, som
adlar Vasaslotten. Ty fastän en arkaisering här är historiskt
och estetiskt motiverad, reagerar man dock för den modenyck,
den samtidigt tillfredsställer: modernisternas epidemiska lust att
icke blott lära af primitiv konst väsentlighet och monumentalitet,
hvilket är ett godt, utan att imitera dess ofullkomligheter. Det
ofullkomligas charme hos de primitive skall en senare tid
förgäfves söka fånga; det naiva behaget i barnets språk, när det
ännu icke lärt sig tala rent, blir från den vuxnes mun enbart
plump och medveten efterhärmning.
Ej fullt den klarhet, som hvilar öfver hufvudfasaden, har
arkitekten förlänat rådhusets bakre partier. Genom varierande
höjder å flyglarnas olika delar har han här »satt den så kallade
rörelsen», för att åter tala med Ehrenswärd. Hvad bygget
härigenom vunnit i omväxling, har det förlorat i ro. Vinsten med
detta har dock blifvit, att öfvergången förmedlats till Polishusets
mer brutna arkitektur.
Men när talet är om Stockholms rådhus, hur tunna blifva
icke de klandrande orden gentemot de lofvande! Som ett
väldigt monument öfver svensk kraft och enkelhet reser det sig,
omgifvet af likgiltiga, kosmopolitiskt putsdekorerade
1800-talshus. Man skulle vilja att den kraft, som utgår från det, tvang
dessa ovärdiga grannar att falla, så att det fick den fria rymd
kring sig, som det kräfver. Men om ock denna önskan hör
till de alltför fromma, vågar man dock hysa en billig och
rättvis: att Piperska Murens park en gång måtte göras till öppen
plats framför det stolta huset.
Den lugna vederhäftighet utan åtbörder, som är rådhusets
kännemärke, har äfven präglat dess uppväxttid. Tyst, utan
öfverflödiga ord och utan pressreklam har det stora bygget blifvit
färdigt, medan skriet om dekorationen i ett af dess rum rört
upp himlar och jord. Som det nu står, är rådhuset en af
Stockholms förnämsta byggnader, en af de icke många, som kunna
nämnas på samma dag som vårt Slott och vårt Riddarhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
