Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Englands ekonomiska läge. Af W. J. Ashley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetstid; och vissa industrigrenar, isynnerhet sådana som
frambringa lyxartiklar, fingo under omkring en månads tid sin
omsättning minskad till en tredjedel eller fjärdedel af den vanliga
samt syntes i fara att alldeles få lägga ned driften. Men två
drag äro utmärkande för denna industriella depression: det
första är att den hastigt kulminerade, i det den nådde sin
djupaste vågdal under första veckan af september, hvarefter ett
stadigt uppåtgående åter började; och det andra att den
förorsakades (där den icke helt enkelt berodde på bristande tillförsikt)
af det internationella bytesmaskineriets tillfälliga
sammanstörtande, men icke af någon stockning i tillförseln eller något
fysiskt hinder för tillträde till marknaderna, sådant som den
tyska handeln nu är utsatt för. Till stor del berodde den på
ett tillfälligt försvinnande af hvad man kan kalla världens
betalningsmedel. Utrikeshandelns betalningsmedel består af
växlar; och den omedelbara följden af krigsförklaringen var att
drifva upp växelkursen på England till rent omöjliga siffror.
Detta kom sig icke af något den engelska kreditens försvagande
utan tvärtom af andra länders oförmåga att sända remissor.
Främmande länders oförmåga att fullgöra sina förbindelser
nödvändiggjorde en tillfällig suspension af alla rättsliga åtgärder
med anledning af skulder, ingångna före kriget och af
engelsmän — det så kallade moratoriet. England behöfde ett
moratorium och Tyskland icke, helt enkelt emedan England är
växelmarknadens medelpunkt; det sammanlagda värdet af utestående
växlar i London säges representera något belopp mellan 350
och 500 millioner pund sterling. Då vidare alla försträckningar
till penningmarknaden och vanliga köpmän i allmänhet göras af
bankerna mot säkerhet i aktier, och då ett starkt fall i de
officiella noteringarna skulle ha skakat alla dessa lån, blef det
nödvändigt att för en tid stänga fondbörsen.
Med sakkunnigt biträde af guvernören för Bank of England
och af öfverdomaren, den senare själf en förutvarande ledamot
af fondbörsen, beslöt regeringen att med sin kredit understödja
de i första hand hotade intressena och i och genom dem de
därmed sammanhängande nationella intressena. Den erbjöd sig
att försträcka bankerna skattkammarväxlar (Treasury Bills) till
ett belopp af 225 millioner pund sterling, så att de skulle bli i
stånd att bevilja kredit i alla skäliga fall; den garanterade
betalningen af alla goda växlar som accepterats af brittiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
