Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Axel Ahlman: Törnekronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 LITTERATUR
och manlig lifsglädje, som på läsaren verkar såsom en frisk fläkt från
hafvet en het sommardag eller en frambrytande solstrimma från en
mulen novemberhimmel. Kanske det främst är detta som gör att
man under det afmattningstillstånd, som för närvarande härskar inom
Tår litteratur, med en alldeles särskild tillfredsställelse tar hans
böcker i handen.
Axel Ahlman har med sin nya bok Törnekronan tagit steget från
novellens område öfver till romanen. Man kan emellertid knappast
säga att hans försök att göra sig gällande som romanförfattare krönts
med någon framgång. Törnekronan är ett ytterst ojämnt, i det
väsentliga svagt och ofullgånget verk. Det är sammansatt af två inbördes
mycket löst förenade partier, af hvilka det ena är en
erotisk-psykologisk studie, det andra ett försök till tidsskildring. Bokens
hufvudperson, Göran Urgaph — hvar i all världen har författaren
fått tag i ett så förskräckligt namn? — är en svag och lättböjd
natur, som lefver ett sammanhangslöst dagdrifvarlif i själfbespegHng och
stämningar; sina vetenskapliga studier har han så småningom helt
och hållet låtit falla, och det enda som skänker hans lif något
innehåll är en i början halft dilettantisk, sedermera dock allt allvarligare
fattad konstnärlig verksamhet. Men hvad som utgör det bestämmande
elementet i hans inre lif är erotiken. Redan som helt ung har han
varit en lekboll för sina erotiska intryck, och hans lif som vuxen
man behärskas af de olika kvinnor med hvilka han kommer i
beröring. Det har varit författarens afsikt att med psykologisk
fördjupning skildra hans utveckling från de första flyktiga böjelserna
genom den ena konflikten efter den andra intill det ögonblick då
lifvet själft lärt honom att han funnit sitt mål och han ser sin uppgift
klar framför sig. Men denna afsikt har i utförandet fullkomligt
förfelats, dels på grund af den skrufvade och alldeles omöjliga
psykologien, dels äfven genom de brister som vidlåda författarens
berättelseteknik. Särskildt maneret att låta hufvudpersonerna göra upp sina
mellanhafvanden genom långa bref — det finns väl ett halft tjog
längre eller kortare epistlar inströdda här och hvar i boken —
efterlämnar ett starkt intryck af obehändighet. Dessutom förefaller det
föga sannolikt att författaren skall lyckas få någon att tro på sin
psykologi; den bär i hvarje detalj prägeln af att vara koncipierad
långt borta från verkligheten, och ständigt erfar man under läsningen
känslan af att ha att göra med mödosamt konstruerade litterära
mannekänger i stället för med verkliga människor.
Vida bättre än denna del af boken är den som behandlar lifvet i
Lund omkring sekelskiftet. Författaren skildrar här, tydligen på
grundval af egna erfarenheter, den åskådning som då dominerade inom de
radikala studentlagen i Lund och söker gifva en allmän bild af de
sträfvanden som vid denna tid behärskade ungdomen. Hvad som
måste frappera en med de faktiska förhållandena obekant läsare är
den nästan religiösa entusiasm och dyrkan, som ägnades Bengt
Lidforss. Men allt erkännande af dennes stora begåfning förefaller det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
