Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Hjalmar Bergman: Komedier i Bergslagen - Ossian-Nilsson: En ung mans väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 LITTERATUR
all sorts of games», precis som de andligt sinnade fruarna hos Mr
Weller senior i Pickwickklubben, kommer det här och där in ett
litet stänk af välgörande malice, som försonar läsaren med det hela.
Att ett arbete som Hjalmar Bergmans Komedier i Bergslagen
öfver hufvud taget göres till föremål för omnämnande i denna
öfversikt beror endast därpå att det är en kritikers oafvisliga plikt att
offentligen protestera mot att dylikt under skydd af ett ansedt förlags
namn sändes ut i marknaden och passerar under rubriken litteratur.
Hela denna bok är nämligen endast och allenast en väfnad af
osmakliga, delvis rent af vämjeliga skildringar, som fullständigt sakna hvarje
konstnärligt berättigande. Författaren har tydligtvis en känsla af att
hans talang ej räcker till för att fängsla läsarens intresse, om han ej
begagnar sig af de mest rafflande effekter, och detta drifver honom
att ständigt söka motiv af den vidrigaste beskaffenhet Ur litterär
synpunkt är hans arbete utan hvarje värde. Det är därför tillräckligt att
i korthet fastslå att det står alldeles utanför den verkliga litteraturen.
Om Hjalmar Bergmans arbete med rätta framkallar läsarens
indignation, så har Ossian-Nilssons nya bok En ung mans väg en
rakt motsatt inverkan. Efter en från början till slut mera oförarglig
historia får man leta ganska länge. Det hela rör sig om en ung
student, som för att träffa sin utkorade under ett föregifvet namn tar
plats som informator på en landtgård i Skåne, till dess det blir klart
för honom, att den utvalda icke hör hemma på förvaltarbostället utan
på herrgården, hvilket har till följd att den förmente informatorn
uppger sin anonymitet, hvarefter de bägge älskande lyckligen förenas.
Allt detta skulle kunna vara både oskyldigt och roande, åtminstone för
en hel del beskedliga läsare, om det icke vore alldeles för långt
utdraget och dessutom späckadt med en rad orimliga och romaneska
äfventyr, där tjufskyttar oeh tattare spela en framstående roll. Sådan
boken faktiskt föreligger, är den ganska svår att komma igenom, fastän
den efter allt att döma är afsedd att vara en underhållningsroman-
Vill man i närvarande stund fälla ett sammanfattande omdöme orn
den svenska litteraturens läge, så kommer detta att gå ut på ungefär
detsamma som författaren till dessa rader redan för två år sedan
framhöll i Svensk Tidskrift. Intresset riktar sig fortfarande i
öfvervägande grad på prosadiktningen; lyriken äger få representanter af
betydenhet. Men hela vår litteratur lider fortfarande af vissa
fundamentala svagheter; särskildt genomgående äro vårdslöshet och
godtycklighet i kompositionen, otillfredsställande formell utarbetning, brist
på stilkänsla och smak samt framför allt svaghet i motivvalet och
oförmåga att fördjupa och intellektuellt genomtränga stoffet. För att
höja vår litteratur från dess nuvarande jämnstrukenhet och
intresselöshet kräfves det både en ideell och en formell förnyelse, en
tankens fördjupning och en formens förfining, med ett ord en det
klassiska konstidealets renässans.
O. Wieselgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
