Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Ryssland såsom Tysklands motståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
69
offentliggjort ett stort arbete om det modernaste Ryssland, bekant för
tidskriftens läsare genom Helge Almquists anmälan i föregående årgång.
Den tyske historikerns uppfattning af Ryssland är, såsom Almquist
framhållit, uppvuxen på den gammalpreussiska åskådningens grund.
Nästan på hvarje "sida af hans här ifrågavarande lilla skrift röjer sig
inflytande från Bismarck; och de snillrika kapitel i »Gedankenund
Erinne-rungen», där den förste rikskansleren nedlagt sin uppfattning af de
tysk-ryska förbindelsernas problem, utgöra den urkund, till hvilken
Hoetzsch ständigt söker tillbaka. I sin ganska omfattande publicistiska
verksamhet — efter Schiemann skrifver han numera de
utrikespolitiska veckoöfversikterna i Kreuzzeitung — har han tidigare framstått
såsom målsman för den på officiellt håll framträdande tendens af
ryssvänlighet quand mcmc, som de liberala tyska tidningarna under
senare tid haft allt svårare att smälta. Den här ifrågavarande
populära skriften utmärker sig också för en måttfullhet i synpunkter
och en hofsamhet i uttryck, som under närvarande förhållanden ej
blott är synnerligen erkännansvärd utan äfven symptomatisk.
Det problem, som förf. i första rummet för sig uppställt och som
äfven för oss har mest intresse, är detta: Huru har Ryssland, hvars
vänskap under den Bismarckska seran och vidare framåt varit en af
den tyska politikens nécessités permanentes», kunnat sluta såsom
Tysklands väpnade motståndare? Vid besvarandet af denna fråga
utgår Hoetzsch från den traditionella vänskapen de båda rikena
emellan; han visar, huru de under de sista århundradena i svåra lägen
gång efter annan gifvit hvarandra sitt direkta stöd eller sin välvilliga
neutralitet; han kunde därvid ha påpekat deras jämnlöpande
intressen i den polska frågan — länge ett af Bismarcks bästa trumfkort
i det politiska spelet; han hänvisar till den alltifrån kejsar Nikolaus
och kejsar Wilhelm I traditionella intimiteten mellan dynastierna och
framhåller, att mellan de båda länderna i och för sig knappast finnas
några permanenta friktionspunkter. I detta sammanhang betonas
emellertid, att ett sådant förhållande från en annan synpunkt ter sig
som en svaghet, i det att de heller icke ha någonting att ge
hvarandra. Han påpekar å andra sidan den intressemotsats, som under
senare år allt mera framträdt på det ekonomiska området, men som
han dock ej finner omöjlig att utjämna. Och han understryker
vidare den tyskfientliga stämning, som länge gjort sig gällande inom
stora kretsar af Rysslands befolkning och som strax före
krigsutbrottet tog sig ett så eklatant uttryck i MitrofanofFs bekanta, här i
tidskriften på sin tid refererade artikel i Preussische Jahrbucher.
Denna tyskfientliga stämning anser han dock ha varit begränsad till
»intelligensen», ämbetsmanna- och militärkretsarna samt
handelsvärlden. Det är heller ej i ofvan angifna förhållanden utan i rent
politiska Hoetzsch vill finna orsakerna till brytningen.
Härvidlag är det egentligen tvenne faktorer som inverkat. Den
ena är den panslavistiska strömningens alltmera målmedvetna och
direkta sträfvan att sönderbryta den under tysk-magyarisk ledning till
väsentlig grad af slaviska folkstammar eller folksplittror hoptimrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
