Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - En blick mot öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DAGENS FHÅGOR
taga hvars och ens uppmärksamhet, uttryckta under en lång följd af
år af en politisk iakttagare, som framför allt satt till sin uppgift att
bakom formerna och det politiska lifvets förvirrande uttryck urskilja
realiteterna, och som på samma gång med mera skärpa än någon
annan svensk sökt genomtränga Rysslands gångna och nuvarande
statslif. Professor Harald Hjärnes nya samling af gamla uppsatser,
Östeuropas kriser och Sveriges försvar (Upsala, Askerbergs
förlag 1914; kr. 4,25), utgör i viss mån ett komplement till hans för
tio år sedan utgifna »Östanifrån», upptagande tidnings- och
tidskriftsartiklar från åren 1880—1913. Till det märkligaste i boken höra
några under förf:s vistelse i Ryssland under början af 1880-talet
författade och då anonymt offentliggjorda tidningskorrespondenser. Den
första af dem t. ex., »En blick mot öster» (Aftonbladet 14/4 1882),
skrifven under intrycket af en då hotande r}rsk-tysk sammanstötning,
skulle delvis lika väl kunnat vara daterad 1914. Förf. framhåller där
bl. a., huru det stode i Rysslands skön att ge den orientaliska
frågan en fredlig lösning. Väljer det den motsatta vägen,
då stundar en strid, mot hvars betydelse alla gränstvister mellan Tyskland
och Frankrike, Tyskland och Danmark, Italien och Österrike, allt gräl orn
parlamentarism och republik måste blekna.
Att Tyskland i en sådan strid har att föra Europas och kulturens talan, det
kan för ingen fördomsfri vara tvifvelaktigt, ej heller, att den västerländska stat,
som ställer sig på Rysslands sida, gör sig skyldig till högförräderi mot var
världsdels rättmätigaste intressen. Hvem segern skall tillfalla, det kan endast
vara ämne för gissningar af större eller mindre tillförlitlighet.
Om vi svenskar också hoppas att själfva få sitta i rö, böra vi dock ej
glömma två ting — hvarken att vi icke kunna dölja vår tillvaro, eller att
Ryssland aldrig liar genomgått den nederlagens hårda skola, som lärt Tyskland,
Frankrike, Sverige och andra mognare stater att begränsa sina sträfvanden
enligt de något så när rimliga framtidsförhoppningarnas utsikter.
Det finns många hyggliga människor, som förklara sig »hata»
tsarismen men »älska» det ryska folket. Hjärne »hatar» hvarken det
ena eller det andra. Ingen kan kraftigare än han afsvärja både
na-tionalhat och revanchedrömmar. Men det är ett faktum, som
uppbär grundtanken i hela hans framställning, på 1880-talet såväl som
på 1910-talet. En jämförelse mellan slaver och germaner, på de
personliga egenskapernas område i mycket utfallande till de senares
nackdel, afslutar ban med orden: »Men de ha ett stort företräde
framför slaverna. De äga, i stort sedt, karaktär, och man vet därför
i allmänhet bättre, hvar man har dem.» Eller öfverflyttadt till det
politiska området: »Lag och ordning ha alltid varit de slaviska
samhällenas svagaste sidor.» Det har aldrig som i Europa varit på »den
kalla och hårda lagen», som det ryska samhället byggts — dess
grundvalar ha haft en helt annorlunda fantastisk utsirning.
»Ryssland har aldrig haft ett verkligt lagbundet statsskick», där har
»statsmakten aldrig gjort till sin väsentliga uppgift att häfda rättsordningen
och att själf underordna sig dess kraf.» Och detta drag har han
funnit vara konstitutivt för hela Rysslands politiska byggnad, för
styrelse och styrda, för liberaler med västerländskt uttryckssätt likaväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
