Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Kyrkan, kriget och nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DAGENS FRÅGOR
de enskilda utan med folken såsom folk. Hvad som ger
fosterlandskärleken dess djupaste mening är vissheten, att folket har sitt eget
lif och sitt eget verk att utföra, en visshet, som allena ger folket rätt
till dess fria lif. Kyrkan skall skänka folket klarhet öfver dess
kallelse genom ett fördjupande i den profetiskt tolkade historien. Såsom
exempel på den art af historietolkning förf. har i tankarna nämnes
namnen J. A. Eklund, Gaston Rious bok: Aux écoutes de la France
qui vient och David Cairns’ Vocalion of Scotland.
Redan hvad ofvan knapphändigt refererats ger klart vid handen,
att denna tanke på en folkens gudomliga kallelse är omedelbart
framsprungen ur en helt och hållet religiöst orienterad lifssyn, är uttryck
för en kristendomstyp, hvilken, för att begagna förf:s eget uttryck,
gör allvar jämväl af den första trosartikeln — försynstron och Gud
skaparen. Man torde ha rätt att i denna åskådning se en
uppståndelse af Luthers lära om den enskilda människans kallelse, här
insatt i ett långt större perspektiv, i ett för 1500-tals-mannen helt nytt
och främmande sammanhang.
Kyrkan är både pod och antipod i förfrs tankevärld, sådan den
här gestaltar sig, är det centrum, med hvilket allt annat skall
sammanknytas, är den ideella regulator, tack vare hvilken den enskilde
skall förmå att bära den ständigt sig ökande spänningen mellan
individens rätt och frihet å ena sidan, statens förmyndarskap å andra
sidan: »kyrkan skall bli individens räddning undan statens tyranni >.
Kyrkan skall häfda det nationella väsendets, folkandens rätt, men -—
såsom folkets samvete — skall kyrkan icke mindre företräda
mänsklighetens rätt.
Obestridligen utgår förf. vid sitt häfdande af kyrkan såsom en
oförliknelig ideell maktfaktor i första hand från våra nu befintliga
folk- och statskyrkooganisationer; i den tämligen genomgående
futur-fo rm en torde å andra sidan böra afläsas en antydan om, att man
hår mindre har att syssla med ur verkligheten giorda urklipp än
med ideal och uppgifter, af hvilka ännu mycket står öfrigt att
förverkliga.
Hvarje rad i denna skrift är buren af den om sin mission djupt
öfvertygade förkunnarens hela patos och oefterhärmligt personliga
stil; rik på paradoxalt tillspetsade satser af en stundom våldsam styrka,
tyckes framställningen här och hvar nästan afsikligt, vore man frestad
att säga, utmana till motsägelse och egga till diskussion. För
läsarens bifall på hvarje enskild punkt synes förf. icke heller hysa någon
ängslig omsorg.
En ung, dristig tro, en verkligheten ärligt sökande och likväl de
högsta uppgifter anspännande idealitet lyser och flammar från dessa
sidor. Den unga rörelse, hvars intentioner i ett visst afseende denna
framställning auktoritativt tolkar, blickar ännu, menar förf., helt och
hållet mot framtiden. »Dess prof har ännu icke kommit och därför
ej heller dess dom. Den har sin tid framför sig, sina strider, sin
seger eller sitt nederlag.» Likväl ligger dess hopp och löfte om
framtiden i sammanhanget med det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
