Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Folkskolelärarekåren inom det svenska samhället. Af E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 E. H. THÖRNBERG
sitt ursprung, till arten af sin begåfning, till sin utbildning och
sina ekonomiska villkor. Det är däremot tydligen liberalismens
grundton af idealitet och humanitet, som slår an. Vissa
religiösa inflytelser, den litteratur, som satts i deras händer, de
lifvets erfarenheter, de skördat, lia alstrat en ypperlig
stämnings-botten härför. Och såsom det parti, hvilket genom den
allmänna politiska och ekonomiska utvecklingens makt blifvit
framför allt förfäktare af mellanklassernas angelägenheter, utgör
liberalismen folkskolelärarekårens naturliga intresseparti.
Tydligt är likaledes, att denna samhällskategori historiskt hänger
samman med liberalismen. I regel gå, som förut framhållits,
dess rötter antingen omedelbart eller också efter omväg ät
en eller ett par generationer ned i bondeklassen. Detta är en
orsak. Därtill kommer en annan. Det svenska
folkskoleväsendets utveckling, trots allt motstånd skapadt af fruktan för
»halfkunskap och fjärdedelskunskap», af klassfördomar,
ekonomisk njugghet och rädsla för upplysningens förvekligande,
se-defördärfvande och religionslösande följder — denna utveckling
är ju i väsentlig mån ett verk just af den politiska liberalismen
i samklang med dess ekonomiska tvillingbroder.
Emellertid torde man under det närmast föreliggande
årtiondet kunna motse rätt talrika läraregruppers införskrifning i det
socialdemokratiska partiet. Icke minst genom den stämning,
som gent emot denna kår vuxit fram inom akaqemiska kretsar,
skola dess yngre medlemmar och seminariernas elever
sannolikt känna klyftan vidgas. Det ligger ingen motsägelse i talet
om sentimenter af klassfrändskap mellan folkskolelärarekåren
och de organiserade arbetarne: båda grupperna omfatta massor
af bondesöner, hos hvilka äganderättskänslan måst förgå, medan
oppositionskynnet fått kvarstå och äfven skärpas.
Folkskollärarnes ställning som offentliga funktionärer drar också upp
in-tresselinjer just i riktning af socialismen. Så ha vi den förut
flere gånger påpekade likformigheten. Och i den mån lärarne
å ena sidan undergå en mer omfattande religiös emancipation
samt socialismen å andra sidan af skilda skäl finner lämpligt
att allt mer dämpa sitt materialistiska kynne, varder vägen från
skolkatedern till detta parti så mycket jämnare. För så vidt
inte lärarnes höjda inkomster och allmännare burskap inom de
öfre lagren så småningom leda dem åt motsatt håll.
Vi ha emellertid ej kunnat tillfylles uppskatta styrkan ät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
