Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Historisk litteratur från fjolåret. Af Carl Hallendorff - C. M. Stenbock: Magnus Stenbock och Eva Oxenstierna, del II - Sigurd Hallberg: Från Sveriges storhetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 141
Maj:ts kansli, som rörde sig i dylik tankesfär, medan därute spelet
gällde Sveriges och Östeuropas framtid. Att de hedersmännen i sitt
goda lugn höllo humöret uppe och emellanåt drucko, »så att glasen
runkade» och efteråt »hufvudet ännu sitter på sned», vill man mindre
förtycka dem, särskildt ej då anledningen var så legitim som
segerglädjen öfver Thorns intagande. — Del II af Magnus Stenbock och Eva
Oxenstierna (Sthlm 1914, P. A. Norstedt & Söner, kr. 6,00), som grefve
C. M. STENBOCK utgifvit, innehåller de båda makarnas korrespondens
1703—1717. I första delen såg man Stenbock under de i många
hänseenden vanskliga ungdomsåren, då utsikterna till a vancement voro
osäkra och familjens ekonomi emellanåt rätt förtviflad. Här möta
vi först den käcke generalen under stigandet uppåt: han har visat,
hvad han duger till, får sig stora uppgifter förelagda och är
hjärtligen lycklig i sin vidsträcktare verksamhet, allra helst som de goda
åren sträckt sig äfven till hans privata hushållning. På lyckans
höjdpunkt se vi honom likväl icke i denna brefbok, ty under sitt
stora år 1710 synes han ej, åtminstone icke regelbundet, ha behöft
genom bref kommunicera med sin trogna »aldra kieresta lilla Engell».
Den skarpaste kontrast till den solljusa tiden erbjuda skrifvelserna
från och med 1714; det är nederlaget, fängelset mer och mer
till-skärpt, ensamhet och bitter sjukdom, allt förökadt än genom olyckor
därhemma — såväl de allmänna som den älskade dotterns för tidiga
död — än genom fångvaktarnes hårdhet att innehålla de fattiga
meddelanden, som ännu kunde beredt honom åtminstone någon förströelse.
I allt, de Stenbockska brefven äro värda att uppmärksamt läsas,
blott man inte väntar sig att i dessa hastiga och starkt förtroliga
biljetter få någon verklig bild af den folklige hjälten och store
ad-ministratorn. Där förekommer nog åtskilligt, som ter sig ganska
smått — den heroiska tidens människor voro nu i den delen rätt
lika våra egna dagars. Törs man hoppas, att dessa, om det en
gång gäller stora ting, då skola visa sig vara i någon mån värdiga
efterkommande?
I detta sammanhang förtjänar påpekas en direkt tidsskildring af
något äldre datum: Franske legationssekreteraren Charles Ogiers
dagbok under ambassaden i Sverige 1634—1635, öfversatt och under den
något sväfvande titeln »Från Sveriges storhetstid» utgifven af
skriftställaren SIGURD HALLBERG (Sthlm 1914, P. A. Norstedt & Söner, kr.
2,90). Ogier, som åtföljde den berömde franske diplomaten ITAvaux
på hans beskickning till Sverige och Polen närmast före och under
förhandlingarna i Stuhmsdorf, förde sin plikt likmätigt en utförlig
dagbok öfver allt viktigare han under resan upplefde. Skådespelet här
uppe i »hyperboréernas land» var den litteräre fransmannen högst
öfverraskande, mycket syntes honom ömkligen fattigt och
efterblif-vet, annat måste han fastän motsträfvigt erkänna som imponerande
nog. Hans skildringar bära den direkta åskådningens prägel och äro
därför sedan länge högt skattade. Att den rätt svårtillgängliga
latinska texten öfverflyttats till vårt språk, förtjänar lifligt erkännande.
Det är blott skada, att den nitiske utgifvaren försvagat värdet af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
