Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Historisk litteratur från fjolåret. Af Carl Hallendorff - Anton Blanck: Geijer i England 1809—1810 - Lydia Wahlström: Gustavianska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 LITTERATUR
mest karakteristiska dragen hos studenten på fyrtiotalet. En rolig
och äfven instruktiv bok; särskildt torde man med intresse taga del
af undersökningen om Gluntarnes ställning till det faktiska
student-lifvet. Men hur var det, inskränkte man sig de stora marsdagarna
48 i Upsala till att bara sjunga marseljäsen? Sylwan har nog rätt,
att det mesta af studentstämningen då kunde utlösas så pass
oskyldigt. Emellertid hörde jag af en gammal akademiker uppgifvas, att
gubben Palmblad, som upphöjdes till rang af den förkroppsligade
reaktionen, någon Upsala-Metternich sålunda, skulle först fått sina
rutor utslagna men omedelbart ofvanpå hurrarop, när han bad
»Herrarna — — kom tebaks i mårakväll, så kan I slå ut dom e vänne té!»
Geijer i England 1809—1810 af docenten ANTON BLANCK (Sthlm
1914, Albert Bonnier, kr. 6,50) är en bok, som bereder verklig
vederkvickelse, äfven fast man, som jag kanske väl mycket gifvit tillkänna,
fått öfvernog annars af Geijeriana. Det är för det första ett aftryck
af Geijers innehållsrika, realistiskt träffsäkra »Anmärkningar under
en resa i England 1809—10», förut från Samlaren kända för en mera
begränsad krets. Där är så ett med säker blick för det väsentliga
och fin diskretion gjordt urval af E. Gustafs bref hem till hans Anna
Lisa Lilljebjörn. Jag kan ej låta bli att med lifligaste instämmande
anföra följande ord en passant: »Att läsa andras kärleksbref måste ju
alltid vara en smula indiskret, och det är inte alltid man får se dem så
vackra och gripande eller fyllda med så mycket godt humör
som det nyss citerade. Det finns många sätt att variera sin
längtans stora tema, men alla äro icke lika fängslande för dem, som äro
bara åhörare. Ur båda dessa synpunkter är det otillåtet att dra
fram i dagen hela Geijers kärlekskorrespondens». Vidare har förf.
skickligt sammanfogat sitt material till en i mycket vägledande
skildring rörande såväl Geijers personliga upplefvelser som i synnerhet
resans betydelse för hans andliga utveckling. Och slutligen, hur
bortskämd man än numera blifvit genom goda illustrationer — och så
godt som samtliga här förut berörda arbeten äro värdiga exempel
härpå — förtjänar likväl denna bok betecknas som ett verkligt
mästerverk i den vägen. Texten är nog i och för sig så målande, att
Samuel Pickwick, Esq., och hans hedervärda faktotum Sam Weller
med alla deras öden och äfventyr gång efter annan utan hvarje
särskild påpekan dyka upp för blicken; men de förträffliga bilderna
göra deras England lifslefvande och påtagligt.
Det vore en orimlighet att begära, att Gustavianska studier af
LYDIA WAHLSTRÖM (Sthlm 1914; P. A. Norstedt & Söner, kr. 47-50)
skulle göra ett liknande starkt och samladt intryck som docenten
Blancks bok. Blotta titeln anger en essaysamling; i dylika kunna väl
sällan verklig koncentration och detaljernas jämnhet uppnås. Af de
åtta uppsatser, som författarinnan här sammanfört, synes särskildt
den om »Kvinnorna i Gustaf IILs politik» allt för hastigt utkastad,
ledsamt nog, ty detta vore visserligen ett kapitel, som förtjänade
utförligt behandlas och kunde gifva stoff för värdefulla och intressanta
undersökningar. Det torde jämväl vara svårt att helt och hållet dela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
