Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Blåböcker och källkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 DAGENS FRÅGOR
som publicerats af de olika krigförande makterna. För närvarande
föreligga dylika publikationer från belgisk, engelsk, fransk, rysk,
serbisk, tysk och nu senast österrikisk sida; och det aktmaterial, som
sålunda gjorts tillgängligt, kan betraktas såsom i sin helhet ganska
omfångsrikt. För en hvar, som söker genom en kritisk
sammanställning af dessa aktstycken bilda sig en uppfattning om förloppet af
och orsakssammanhanget i de händelser, som omedelbart föregingo
krigsutbrottet, framställer sig då först till besvarande den frågan, i hvad
mån dessa officiella aktsamlingar genom det sätt, hvarpå akterna
utvalts och utgifvits, verkligen erbjuda ett någorlunda tillräckligt och
pålitligt underlag för en riktig kunskap om hufvuddragen af de
händelser och problem, som de angifva sig belysa.
De granskare, som inom pressen eller eljes i publicistiken ha
begagnat de ifrågavarande aktsamlingarna, synas i allmänhet, om ock
med vissa förbehåll, ha utgått ifrån deras tillförlitlighet och relativa
fullständighet för det angifna ändamålet. En ansedd engelsk historiker,
J. H. Rose, som i en välskrifven liten bok behandlat The origins of the
war, vitsordar på grund af lång erfarenhet från undersökningar i de
engelska arkiven »det redbara sätt, hvarpå de för parlamentet
framlagda aktstyckena utgifvas». Och en grundlig tysk historiker, Adolf
Hasencleuer, som gjort den orientaliska krisen 1838—41 till föremål
för omfattande forskningar bl. a. i engelska arkiv, sammanfattar sitt
omdöme rörande den för detta tidsskede publicerade blåboken så,
att den genom sin rikhaltighet är ägnad att, åtminstone i detta fall,
något modifiera de rent ringaktande och afvisande omdömena om
dylika officiella publikationer.
Möjligheten att i önskvärd utsträckning till dess källvärde pröfva
det material, de olika makterna lagt fram som inlagor i den stora
processen inför den neutrala opinionen, föreligger naturligtvis först
när i en aflägsen framtid de olika arkivens skatter blifva tillgängliga.
Men en kritisk granskare kan genom en mera ingående analys redan
i publikationerna sådana de föreligga vinna åtminstone vissa
hållpunkter för frågans bedömande. Här är ej platsen att närmare ingå
på saken; det må vara nog att sammanställa några från olika håll
påpekade och verkligen i ögonen fallande fakta.
Först och främst må då framhållas, att några af de aftryckta
aktstyckena, och ingalunda de inför opinionen minst utbasunade, genom
frånvaron af vederbörliga proveniensuppgifter undandraga sig hvarje
säkert omdöme om sin vederhäftighet och tillförlitlighet, m. a. o. om
sitt värde såsom källor. Så är t. ex. fallet med en vid en tysk rapport
från S:t Petersburg fogad uppteckning (aktstyckena först aftryckta i
Norddeutsche Allgemeine Zeitung) rörande en den 26 maj 1914 inför
chefen för ryska marinstaben afhållen konferens om grundlinjerna
för underhandlingar om en engelsk-rysk marinkonvention. Likaså
har man af samma skäl rätt att ställa sig undrande och spörjande
inför en i den franska gula boken införd »officiell och hemlig»
rapport om tyska arméns förstärkande, som från »säker» källa kommit
franska krigsministeriet tillhanda. Orn vi icke genom de senare årens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
