Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska kyrkoorganisationens historiska egenart. Af Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKOORGANISATIONENS HISTORISKA EGENART 177
seende. Det förra antydes kort: krigstillstånd rådde mellan
konungen och en del förnäma män. Utförligt beskrifves det
andliga eländet, som bestod i prästernas äktenskap och deras
barns arfsrätt. Det förhållande, som drabbas hårdast, är det
högtidliga, sedliga äktenskapet. Hustrur, som finnas kvar efter
ett år, bannlysas, dock med möjlighet för biskop att dispensera
minst femtioåriga präster och kvinnor mot löfte om
återhållsamhet. Vidare begå söner och släktingar dödssynd, om de
mottaga arf efter präst. Däremot har präst rätt att testamentera
af sitt åt hvem det vara må. Och särskildt skydd utlofvas åt
präster, som ej lefva i äktenskap (eller öppet hafva frillor).
Präst bannlyses, om han erkänner söner, som födas efter det
föreskrifna året, som sina, genom att behålla dem hemma hos
sig och uppfostra dem eller öppet sörja för deras underhåll och
kalla en sådan för sin son.
Jämte de lagvigda hustrurna nämnas i andra rummet frillor
— på ett ställe är ordningen concubina vel uxor, det kommer
för denna kyrkliga uppfattning på ett ut. Men så genomgående
upprepas och betonas publice och cohabitans (concubina), att
man af urkunden vid en uppmärksam genomläsning får det
intrycket, att det öppna lösa samboendet förbjudes såsom nästan
lika fördömligt som prästens sedliga äktenskap, hvilket
egentligen endast genom barnens erkända arfsrätt blir än värre. Men
är det förhållandets offentlighet som så beifras, lämnas
möjligheten öppen att handla i smyg.
Detta om det romerska tvångscelibatets intressantaste urkund
i Sverige. Den gafs på en tid, då mångfaldiga män och kvinnor
af hänförelse för Kristus och andliga uppgifter fritt och med glädje
valde ogift stånd. Det kyrkopolitiska dokumentet skorrar så
mycket värre mot den uppflammande ifvern för asketiska ideal.
Om än sålunda det romerska systemet till förfång eller
vinning först sent eller aldrig fullkomligt genomfördes i vårt
nordiska rike, vann kyrkans ordning i författning och kult så djupa
rötter i statslif och folkets känslolif, att den i stort sedt
öfverlefvat den djupast ingripande nydaningen i västerländska
kristenhetens historia.
Det var icke en tillfällighet, som i Sverige bibehöll
biskopsämbetet vid 1500-talets kyrkoförbättring, utan fullt medveten
afsikt särskildt hos den förste ledaren af konungens kyrkopolitik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
