Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - De »osäkra» staterna och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 229
kiens republik. Många monarkistiska emigranter lära å andra sidan
af ett sådant hoppas på vårluft för sina restaurationssträfvanden, och
till krigsifrarna räknas äfven monarkisternas dödsfiende och förföljare,
Affonso Costa, den med meningsfränderna i Frankrike intimt lierade
portugisiska frimurarradikalismens ledande man. Tills vidare gäller
emellertid om Portugal paradoxen, att »militärdiktaturen är freden».
Balkanstaterna Greklands och Bulgariens hållning bestämmes i
stor utsträckning af de båda Balkankrigens alltjämt lifligt kända
efterverkningar samt därjämte af den nya situation, som skapats i »det
oroliga hörnet» genom de allierade västmakternas stora anfallsaktion
mot Dardanellerna och Konstantinopel. Grekland liksom Serbien
förvärfvade i Bukarestfreden åtskilliga etnografiskt väsentligen
bulgariska landområden i Macedonien, och de ingingo sedan ett mot
Bulgariens revancheaspirationer riktadt ömsesidigt garanti- och
försvarsförbund rörande dessa eröfringar. Det är denna macedoniska fråga,
som hittills helt dominerat Bulgariens politik ända sedan
Bukarestfreden, hvilken af Bulgarien ju accepterades endast af yttersta
nödtvång och i förbindelse med ett af monarken i folkets namn
högtidligen uttaladt Bragelöfte om framtida revancheringsförsök. Hittills
ha alla trippelententens bemödanden att arrangera en uppgörelse om
Macedonien strandat. En sådan måste tillförsäkra Bulgarien
åtminstone partiellt uppfyllande af dess »nationella kraf» och genom
kompensationer på annat håll göra Grekland och Serbien skadeslösa för
en dylik, med hänsyn till nationalitetstanken verkställd omritning af
Bukarestfredens macedoniska karta. För denna revisions
förverkligande kräfves också Rumäniens samtycke — eljest rubbades till
dess skada den »maktbalans» statsmännen i Bukarest anförde som
motiv för sitt lands ingripande i andra Balkankriget — och därmed
inställer sig äfven här behofvet af kompensationsområden. För
Rumäniens del (Siebenburgen och möjligen Bukowina) skulle de
liksom för Serbien-Montenegros (Bosnien, Herzegowina, Skutari) vinnas
genom den habsburgska monarkiens stympning, för Greklands på
Turkiets bekostnad (återstående Egeiska öar och kanske några »gamla
Joniska» städer på Mindre Asiens kust).
Men däraf framgår, att hela arrangementet äfven kräfver
medverkan af Italien, som sedan Tripoliskriget är provisorisk innehafvare
af de utaf greker bebodda Tolföarna samt — af såväl militära som
nationella och ekonomiska skäl — ej kan förbigås vid en omändring
af gränsförhållandena vid Adriatiska hafvets östra kust. På detta sätt
visar sig problemet vid närmare skärskådande alltmer tilltrassladt.
Dess bärande tanke, det nationella kompensationssystemet, förutsätter
för sitt förverkligande en ganska fullständig seger för de allierade
öfver Österrike-Ungern, Turkiet och Tyskland, och det är kinkigt nog
att kunna vid förvärfvande af aktietecknare i det projekterade
eröf-ringsbolaget lämna acceptabla garantier för att hvar och en af dessa
till sist vid den stora utdelningen något så när erhåller den
vinstandel han påräknar i den riskabla affären. Dardanellaktionen var
väl ämnad som en påtryckning på »de osäkra» till raskare positions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
