Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Parlamentariska utvecklingstendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 245
nesbörd från sådana håll, där »parlamentarismen» har sina varmaste
anhängare. Ett sådant afgafs helt nyss af den nyvalde
kammarledamoten fil. lic. A. G. H. Löwegren, redaktör för den
socialdemokratiska pressens vid sidan af hufvudorganet främsta tidning »Arbetet»:
Det är inte förutan att en novis i riksdagen inför de anskrämliga debatter,
som esomoftast där äga rum, går och lider af den moderna sjuka som kallas
parlamentsleda. För folk folk ute i bygderna som endast få del utaf de i
riksdagen fattade besluten och utaf de af välmenande journalister upputsade eller
af illasinnade dito förvanskade referaten, behöfver parlamentarismen icke
innebära något personligt obehag. Men för den, som mera i kammaren eller från
journalistläktaren å dragande kall och ämbetets vägnar måste sitta och få i
sig all den goja och om häpnadsväckande okunnighet vittnande gallimatias,
som synnerligen ofta och då merendels under pretentiösa låter framföres i
kammaren, för den kunna debatterna blifva en ren leda, och den stackars saten
få vi ursäkta, om han under sin första riksdag, då ban ännu inte förslöats af
vanan, allt emellanåt gripes af en ganska stark parlamentarisk spleen. Vissa
debatter i kammaren ligga nämligen på ett beklagligt lågt plan. Att så skall
bli förhållandet är ganska förklarligt, så länge icke en stark själfdisciplin
blifvit tradition inom riksdagen och ålagt hvarje kammarens ledamot att både för
sitt eget och för kammarens anseendes skull icke motionera eller orera i andra
frågor än dem han grundligt satt sig in uti. Kammaren är för sin del icke
utan skuld i det rådande missförhållandet, ty den visar ofta en för långt gången
undfallenhet. Förryckta motioner förses med svassande och erkännande
motiveringar, som skola betaga den afstående slutklämmens bitterhet. Orediga och
okunniga anföranden åhöras med respektfull tystnad, och de mest underhaltiga
kvickheter finna alltid någon skrattpublik. En liten studie öfver skrattpoänger
i kammaren skulle för öfrigt icke vara utan sitt värde för karakteristiken af
kammarens psyke.
Och å sin sida har i ett så devot parlamentariskt organ som
Dagens Nyheter nyligen hörts veklagan öfver att
så stor del af kammarens ledamöter försummar att följa debatterna. Äfven då
viktiga och spännande diskussioner förekomma stå bänkarna i stor
utsträckning tomma. Granskar man företeelsen närmare, öfverraskas man af att det
i regeln är de äldre och mer kunniga med flera riksdagsår på nacken som
finnas på sina platser, medan nykomlingar som man tycker skulle fjättras till
åhörarebänken af nyfikenhet, om inte annat, lysa med sin frånvaro. Man måste
fråga sig hvad det är som drar intresset åt annat håll hos politici som hemma
i orterna när det gäller val och valagitation äro outtröttligt verksamma. Kan
det vara det att sakfrågorna aldrig fått någon betydelse för dem?
Dessa sista ord få sin rätta belysning genom ett yttrande, som
fälldes i Göteborgs Handelstidning om just den ofvan berörda
debatten om summa revisibilis. I denna stod, som bekant, hr Staaff och
angrep i de mest våldsamma ordalag reformen som syftade till en
ren orättfärdighet, hvilken regeringen, högern och socialisterna
sam-mansvurit sig att genomföra trots liberalernas försvarskamp för
folkets sak och för rätten — och detta samtidigt med att professor
Alexanderson, liberalernas främste jurist i lagutskottet, med den största
ifver kämpade för reformen. Om professor Alexandersons anförande
härvidlag anmärkte nu Handelstidningen att det var, ehuru intressant,
^öfvervägande fackmässigt lagdt». Hr Staaff däremot »klarlade
frågans djupa principiella innebörd» och »visade med slående exempel
huru de i verkligheten minst betydande målen enligt förslaget skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
