Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Under världskriget och därefter. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNDER VÄRLDSKRIGET OCH DÄREFTER
När världskriget utbröt, tänkte sig väl de allra flesta en kort
men afgörande kamp. Därom drömde tyskarne under
sin första rapida offensiv på västfronten, och därom drömde
man ej mindre på ententemakternas sida, när man i andanom
såg franska, engelska och ryska tältrader under de skuggiga
träden i Potsdams park. Från tyska armén mäldes åtskilliga
djärfva veteranlöften att Sedandagen frukostera i Paris, och
i England tillät sig en statsman af lord Curzons rang att sia
om de bengaliska lancierernas triumfridt genom Unter den
Linden och de små bruna gurkhas’ bivackerande rundt
Sanssouci. Ett halft eller högst tre kvarts år, längre torde knappast
någon ha föreställt sig, att de kämpande skulle kunna eller
behöfva hålla ut. I hvarje fall ville man taga för gifvet, att
när den sistnämnda terminen nåddes, skulle ock tidpunkten
för den slutliga freden kunna tämligen tydligt skönjas. Och
ej minst, man väntade resultat af verkligen genomgripande
betydelse: den ena sidan en så bredt tilltagen plats i solen som
möjligt, den andra ett definitivt reducerande af alla den sortens
förhoppningar; i hvilketdera fallet som helst en ny maktbalans,
som till väsentlig del gaf ändrade utgångspunkter för
framtidens politik.
Nio månader har nu kriget fortgått, och trots alla
försöksballonger om separatfreder eller t. o. m. allmän uppgörelse
lärer ingen våga påstå, att den allmänna pacifikationens dag
ännu är inom synhåll. Samtidigt hafva ovillkorligen
förväntningarna på afgörande förändring i makternas framtida
ställning blifvit väsentligt nedstämda. »It’s a long way to
Potsdam, a long way to go», den erfarenheten lär man nog ha
gjort på den ena sidan, medan den andra torde ana, att
»der Sieg» trots all patriotisk offervillighet svårligen skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0255.html
