Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Under världskriget och därefter. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigt vänja sig vid tanken, att de hundra åren af djupt
fredslugn, som allenast under skedet 1848—64 något
skakades, kunna vara tilländalupna. Vi behöfva, Gud ske lof, icke
diskutera detta under någon panikstämning; men vilja vi,
därest vår hemsökelses stund en dag kommer, undgå
paniken, lära vi ej få undanskjuta en allvarsam diskussion af
framtidsmöjligheterna.
Det tjänar ingenting till att vi dölja för oss, att snart sagdt
hvarje dag erinrar om nödvändigheten af en klart inriktad
politisk vilja, beredd på alla eventualiteter. Så som sjökriget
under de sista månaderna har tillskärpts med allt odrägligare
obehag för de utanför stående staterna, kan mycket väl den
dagen väntas komma, då den neutrala ställningen visar sig
vara förenad med svårigheter och lidanden, som knappast
äro mindre än krigets. Redan nu har det tydligt nog kunnat
skönjas, att om en stat är så svag, att man icke på något
sätt behöfver räkna med den, så genera sig vederbörande
ytterst litet vis-à-vis dess intressen. I dylikt fall gör det icke
något plus till den statens säkerhet, om de styrande hissa
en flagg med inskriptionen: »hur det än går, intet annat än
obrottslig neutralitet»; devisen skulle bara styrka de stridande
i öfvertygelsen, att från den sidan under inga omständigheter
något är att frukta, hvarför man desto säkrare kan förfara
efter behag. Stater, hvilka icke i alldeles samma mån kunna
nämnas »des quantités négligeables», få oupphörligen
antydningar — nu försiktiga och älskvärda anmaningar, nu vinkar
med lyktstolpen — att deras neutralitet, på hvilken man utan
fråga sätter oerhördt värde, gifvetvis bör vara »bienveillante»,
mycket välvillig allra helst. Den särdeles förbindliga artikel,
exempelvis, som en gammal vän till vårt land, mr Edmund
Gosse, i aprilhäftet of The Edinburgh Review ägnat åt Sveriges
neutralitet, har väl ändå knappast tillkommit allenast i den
vackra afsikten att göra förf:s landsmän bättre underkunniga
om åskådningar och farhågor härstädes.
Om nu somliga fria oförblommeradt och något bryskt, andra
mera diplomatiskt insinuera sina syften genom att accentuera,
hvad de anse vara speciella svenska önskemål, så är i alla
fall skillnaden rätt liten. För den smula nationell högfärd,
vi väl hafva kvar, är det naturligtvis något smickrande att
sålunda se sig begärlig. Men det är inte utan sitt allvar, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
