Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Under världskriget och därefter. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De kunna aldrig, få aldrig trängas i bakgrunden för oss af
något mot våra intressen så stridande som den engelsk-tyska
kraftmätningen och dess afläggare.
När nu emellertid det just är den konflikten, som mest
förmörkar horisonten, och som hotar att för närmaste tid
kvarlämna de mest oroväckande åskmolnen, kan icke det
spörsmålet kringgås, hvad den ene och andre bältespännaren
betyder för oss. De ekonomiska förbindelserna öfver både
Östersjön och Nordsjön äro så intima och omfattande, att ett
val mellan dem, om valet vore nödvändigt, måste ställa sig
särdeles svårt. Detsamma gäller snart sagdt alla områden
af andlig odling: relationernas styrka kan där visserligen ej
på något sätt mätas i siffror, men vi veta alla, att de åt bägge
hållen äro synnerligen lifliga samt från nationell synpunkt
ungefär lika omistliga. Men i ett hänseende väger vågskålen
icke lika jämnt, nämligen i fråga om de båda stormakternas
politiskt-strategiska position vis-à-vis oss.
Vi ha nog alla vuxit upp under den åskådningen att, hvad
som än sker, England aldrig kan tillåta, att någon granne —
närmare bestämdt Ryssland — gör sig till faktisk eller rättslig
härskare här i Norden. Sådana trossatser ha väl numera
förlorat så godt som all kredit. Se vi icke just i dessa dagar
England sätta bräckjärnet till för att spränga den port till
Konstantinopel, som det i hundra år varit dess utrikespolitiska
A och O att hålla noga sluten — och bräcka upp den till
Rysslands förmån till på köpet! Får man tillämpa ett
gammalt talesätt, måste det vid detta laget vara tämligen oroligt
under grafmonumenten i Westminster Abbey. Men det är nu
så, det är bäst att icke göra sig några illusioner om, hvad
en stormakt kan tåla eller icke tåla; det tillfälliga intresseläget
ger därvidlag alltid utslaget. Kan England ha tillräcklig fördel
af vår oberoende ställning, skall det ingalunda försumma att
stödja den, men de för oss olycksdigra åren 1719—21 och
1808—09 omförmäla, att om icke vinsten är mycket säker,
så offras icke heller något nämnvärdt för den, om ens något
alls. Traktater kan man signera, och löften kan man ge,
men infria dem blir en annan sak.
Det är väl ingen, som inbillar sig, att någon annan
grundsats skulle tillämpas i Fredrik den stores och Bismarcks
fädernesland? Tyskland precis som dess fiende på andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
