Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetslöshet och nödhjälp. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg, äfven om en del arbetare under arbetets gång erhålla
större vana vid detsamma. Man afskedar icke folk från
dessa arbeten på den grund att de icke kunna förtjäna
timpenningen och man antager dem icke under förutsättning att de
skola göra det. Därtill kommer, att en del af de arbetslösa
tillhöra den kategori arbetare, som också under normala
förhållanden icke nedlägga normalt intresse, villighet och duglighet
i sitt arbete — det är ju just den sortens arbetare, som först
och främst mista sin anställning, när depressionstiden kommer.
Det blir med ett ord en helt annan norm för arbetets gång än
den vanliga, det blir en naturlig sak att erhålla en
arbetsförtjänst, som icke motsvarar värdet utaf det fullgjorda arbetet.
Krafven på duglighet och driftighet måste öfver hufvud taget
blifva helt andra än vid vanligt arbete. Äfven om timpenningen
skulle sättas något lägre än den normala, blir dock förhållandet
ungefär detsamma. Det blir i alla fall understödets prägel öfver
det hela och icke arbetets. En annan sida af saken är att dessa
nödhjälpsarbeten bidraga till att hålla arbetarna borta från
regelbundet, ordentligt arbete; de åtnöja sig med nödhjälpsarbetena
i stället för att söka med alla medel skaffa sig arbete på annat
håll och därigenom åter komma in i ordnade förhållanden. Men
orsaken hvarför man borde öfvergå till nödhjälpsarbete ifrån
understöd åt de arbetslösa var ju främst understödets
demoraliserande verkan samt kanske äfven förhoppningen, att det skulle
ställa sig mindre kostsamt för det allmänna att åtminstone få
något arbete utfördt för de pengar, som lämnas de arbetslösa.
Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas, huruvida det
icke är minst lika demoraliserande för en människa att komma
in i den atmosfer af inkompetens och bristande intresse för
arbetet, som nödhjälpsarbetena måste medföra, samt framför
allt att erhålla en s. k. arbetsförtjänst, som kanske vida
öfverstiger värdet af den egna arbetsprestationen. Och hvad den
ekonomiska sidan af saken beträffar, visar erfarenheten, att dessa
nödhjälpsarbeten på grund af sättet för deras utförande kunna
stå kommunerna t. o. m. dyrare än det rena understödet. Af
dessa skäl ha med all rätt nödhjälpsarbetena råkat i misskredit
och blifvit allmänt förkastade såsom medel till lösningen af
arbetslöshetsfrågan.
Det afgörande kännetecknet på den gamla utdömda formen
af nödhjälpsarbete är sålunda, att arbetare i dessa arbeten icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
