Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sista värfvade armén. Några London-intryck i ord och bild. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 DEN SISTA VÄRFVADE ARMÉN
nande för hela systemet. *Allt är nämligen anlagdt på primitiva,
oorganiska, »amerikanska» massverkningar med hjälp af rent
Utvärtes medel, där resultatens kvantitet är det enda
betydelsefulla och där tanken på statens värdighet alldeles får träda
tillbaka. Det för en i allmän värnplikt uppfostrad människa
motbjudande i värfningssystemet kan svårligen sammanfattas bättre
än genom att säga, att det bygger ett lands försvar på reklam.
Man kan ej komma ifrån, att Englands utseende för
närvarande visar något af det fördärf, som den rent kommersiella
kulturen särskildt i ett politiskt starkt demokratiseradt land —
med ett ord den ekonomiska demokratien — för med sig i
afseende på undergräfvande af statens auktoritet och införande
af rent kommersiella moment på områden, som måste regleras
genom statens tvångsmakt. Då rikets försvar i hvarje ögonblick
skall göras beroende af, om efterfrågan på ett dylikt arbete är
tillräckligt stor att skaffa den nödiga tillgången på arbetskraft
till försvaret, uppstår å ena sidan naturnödvändigt en
fruktansvärd osäkerhet i underlaget för rikets bestånd och å andra
sidan ett behof alt stimulera arbetsvilligheten genom vädjan till
alla massans instinkter af materialism, fåfänga, okunnighet och
oresonlighet — att sätta lockelsen i stället för det enkla
pliktbudet. En af Englands yngre nationalekonomer förklarar med
skäl det nu med yttersta stränghet genomförda förbudet mot
handel med fienden icke som gagneligt ur ekonomisk synpunkt
— ty det är snarare motsatsen — utan som nödvändigt för att
hålla uppe oviljan mot Tyskland; utan detta »skulle de känslor,
som väckas genom ordet Tyskland, försvagas, och en värdefull
eggelse till själfuppoffring samt, i ett land med frivillig armé,
till värfning gå förlorad». Om Carlyle kunnat bevittna denna
sista fas i det statliga tvångets kapitulation inför »freedom of
contract», skulle hans eruptioner antagligen ha varit nästan
omöjliga att uthärda.
Det är nämligen att märka, och detta är mycket lärorikt
äfven från svensk synpunkt, att de starkt »socialistiska» inslag,
som utmärkt engelsk inre politik särskildt under den Lloyd
George’ska seran, främst ha inneburit att med fulla händer
skänka alla möjliga förmåner åt de ekonomiskt sämre ställda,
utan att af dem begära motprestationer. I all synnerhet gäller
detta den olycksaliga engelska ålderdomsförsäkringen, till
hvilken vår egen utgör en sorglig parallel, hvars verkningar komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
