Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sista värfvade armén. Några London-intryck i ord och bild. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SISTA VÄRFVADE ARMÉN
337
i sanning vackra — men småningom ha alla lager af högre och
lägre medelklass andligen och lekamligen mobiliserats. Detta
satt hårdt åt, ty för en son ur ett borgerligt hem kändes det att ta
värfning som »private» såsom en social degradation; och de ännu
här och där kvarstående plakaten med »Enlist for war only»
visa Sträfvandena att öfvervinna dessa betänkligheter genom
understrykande
aftjänstgö-ringens exceptionella
beskaf-fenhet. Slutligen öfvervanns
denna specifikt engelska
svårighet genom att bilda
särskilda City Battalions för
medelklassens män. Det i
djupaste grund
demokratiska i den allmänna
värnplikten — utmärkt
framhållet i en uppsats af
Charles Gide i 2:a häftet af den
nya schweiziska
Internationale Rundschau (The
International Review) — kan
svårligen belysas bättre; men
faktum kvarstår, att alla de
högre lagren af det engelska
samhället småningom
förmåtts att inse sin plikt
emot landet. Det är också
möjligt, att soldaternas
allmänna prägel delvis förklaras af detta sociala urval.
Härmed är naturligtvis icke sagdt eller menadt, att hela den
nya armén eller de nya arméerna rekryteras af högre
samhällsklasser. Detta vore en omöjlighet; och den nya engelska
statistiken öfver arbetartillgången inom den större industrien
visar redan för februari månad i år — senare uppgifter
publiceras ej — att 15,4 % af de före kriget sysselsatta
arbetarne tagit värfning. Men detta utesluter ej, att de bildade
och öfver hufvud högre klasserna i långt större utsträckning
ställt sig till statens förfogande än fallet är med kroppsarbetarne.
Man får ej låta bedraga sig af Mr. Lloyd Georges och andras
ordsköna framställningar, hurusom »arbetarnes patriotism faktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
