Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Fattigvårdsreformen. Af Axel Hirsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRDSREFORMEN 361
ersättas med en genom ökadt statsanslag möjliggjord utvidgning
af förbundets konsulentverksamhet.
Kommitténs förslag rörande inspektion omfattas icke af
alla dess ledamöter. Hrr Björklund och Magnusson, som förut
tillsammans reserverat sig rörande klagorätten och
kommunernas skyldighet att anordna ålderdomshem, äro icke med om
införandet af inspektion, hvilken de anse skall komma att
utmärkas af bristande kännedom om ortsförhållandena och i
sista hand verka därhän, att fattigvårdsstyrelsernas intresse för
fattigvården slappas. De frukta uppkomsten af ett nytt
ämbetsverk och anse det föreslagna antalet instruktörer (tre)
otillräckligt. I afseende på sistnämnda punkt, instruktörernas antal,
måste man gifva reservanterna rätt, men att införandet af
en rådgifvande och vägledande inspektion skulle väcka något
allmännare motstånd är väl knappast tänkbart. I så godt som
alla kulturländer finnes en långt mera själfständig och med
större maktbefogenhet utrustad inspektion än den af Kommittén
föreslagna, och Sv. Fattigvårdsförbundets konsulentverksamhet,
som omfattat det långt öfvervägande flertalet af Sveriges län,
har af fattigvårdsstyrelserna emottagits med tacksamhet. »Vi
behöfva såväl få reda på, huru vi skola ordna med fattigvården»,
är ett yttrande som mycket ofta riktas till konsulenterna, —
Fröken Ebba Pauli vill gifva inspektionen en friare och mera
själfständig ställning med beslutanderätt i en del rena fackfrågor.
Denna reservant fruktar, att enhetligheten på fattigvårdens
område kan äfventyras, då Kon. befhde i de olika länen blifva de
beslutande.
Återstår slutligen att nämna några ord om de försumliga
försörjarnas behandling enligt Kommitténs förslag. Den nu
gällande fattigvårdsförordningen är på denna punkt ohjälpligt
ineffektiv. I de flesta fall har fattigvårdsstyrelserna saknat
möjlighet att tillrättaföra försumliga familjeförsörjare, huru
upprörande deras pliktförgätenhet än varit. Så har exempelvis en
fattigvårdsstyrelse icke haft någon myndighet ens öfver en man,
som helt och hållet och fullt afsiktligt vägrat försörja sin familj,
så framt icke hans hustru varit oförmögen till arbete. Ty i
annat fall åligger det henne att utan fattigvårdssamhälles
betungande försörja sig och sina barn, och eventuellt lämnad
fattigvård blir icke obligatorisk, hvilket dock fordras för att
fattigvårdsstyrelse skall kunna vidtaga någon åtgärd gent emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
