Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - »Lysande oegennytta» - Fredens ekonomiska organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 375
Sonnino är starkt misstänkt att ha såväl för sina kolleger i
ministerrådet som för konungen rent af dolt de österrikiska
anbudens omfattning, när denna omsider började bli farlig för hans
sannolikt tidigt ingångna utfästelser till ententen; och detta var
anledningen till deras publicering först genom Biilows vänner i italienska
pressen och sedan officiellt genom Bethmann-Hollweg i tyska
riksdagen. Då hade pressagitationen och demonstrationstaktiken — som
kanske till en början blott varit ett utpressningsmedel bland många
— för länge sedan vuxit de italienska ministrarna öfver hufvudet,
och konungen synes ha skrämts med revolutionsfaran. Någon verklig
folkmening torde ej ha drifvit Italien ut i kriget, men väl det ihåliga
surrogat för en sådan, som hertigen af Avarna i ett samtal med
Burian kallade »allmänna skränet» (la clameur publiqae).
Österrike-Ungerns envishet att i det längsta förhala meddelandet af de
kapi-tulationsliknande eftergifter, som under tysk påtryckning ändå
gior-des, underlättade naturligtvis denna utgång. De båda ledande
italienska ministrarne Sonnino och Salandra bära dock hufvudansvaret,
och om deras politik, dess ränkfullhet och dess risker, torde baron
Macchio ha dömt rätt, då han (7 april 1915) slöt en depesch hem
med orden: »Salig Machiavelli kan vara stolt öfver sina läraktiga
lärjungar. Men den frågan, hvem som efter denna episod kommer att
söka Italiens vänskap, tyckas dessa herrar icke ha framställt för sig.»
Fredens ekonomiska
organisation.
I afseende på den varaktiga skada det nu
pågående kriget kommer att vålla Europas
materiella framtida lif gå meningarna vida i sär allt efter iakttagarens
böjelse att betrakta den ekonomiska utvecklingen som en ömtålig
mimosa eller som en organism med fabelaktig motståndskraft.
Problemet är alltför stort att kunna diskuteras i detta sammanhang och
är särskildt i ett hänseende beroende af krigets resultat, nämligen så
till vida, att blott en fred, som dels kännes såsom varaktig och dels
utesluter möjligheten af fortsatta fientligheter på det ekonomiska
området, kan återge Europa något så när raskt hvad som nu materiellt
förlorats. Men om denna förutsättning slår in — och för dess
uppfyllande kan rent af ett ännu någon tid fortsatt krig vara ett
försvarligt om än så fruktansvärdt offer — torde man kunna påstå,
att det finns möjlighet till en ganska snabb konvalescens. En af de
stora ekonomiska erfarenheterna från detta krig är just det moderna
ekonomiska lifvets fabelaktiga anpassningsförmåga, såsom redan i
förväg framhölls såsom antagligt, emot Norman Angells dilettantiska
funderingar, i den af Svensk Tidskrifts redaktion utgifna boken
Försvarsfrågan. Den materiella utvecklingen är dessutom under
normala förhållanden i dessa tider så otroligt snabb, att äfven mycket
svåra rubbningar kunna öfvervinnas ganska lätt, om blott
förutsättningarna för ekonomiskt framåtskridande äro till finnandes; och dessa
förutsättningar bestå främst i en fred af den nyss antydda
karaktären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
